#44 Lemonheads "It's a shame about Ray" [1992]

I Just Want A Bit Part in Your Life...
Ja det har ju faktiskt den här skivan fått!
Sen är ju Evan Dando popens pretty boy! :D

#45 Rage Against The Machine - Rage Against The Machine [1992]

Alla mediokra nu-metal bands ideal. Tom Morellos sexsträngs akrobatik genom ett fett pedalbord och politisk rap. Glömmer aldrig konserten på Hultsfred, när 15 000 människor i publiken hoppade så marken gungade och sjöng "Fuck you, I won't do what you tell me!". Ett bra bombtrack!

#46 The Smashing Pumpkins "Gish" [1991]

Redan från första spårets massiva trumrullningar och fläskbas förstår man att den här skivan är något extravagant! Första spåret "I Am One" är som att få en fet knytnäve i magen, sedan ligger man där och kan inget annat än resignera för den fantastiska musiken. Lite Black Sabbath? Lite grunge?

Kanske inte så sofistikerat, och jag skulle vilja säga att Pumporna borde inte förtjäna att hamna i grungekategorin, de skapade sin egen genre. Så många band har försökt att låta så här, men det går inte. Särskilt inte när man har en så fantastisk trummis som Jimmy Chamberlin. Drivet, gitarrljudet och dynamiken är Pumpornas signum. Egentligen är detta en helt sjukt bra debut, som tyvärr har överskuggats av den legendariska Siamese Dream skivan. Men den ska jag prata om en annan gång :) Det snackas om en reunion, håll ögon och öron öppna!

#47 Spiritualized "Lazer Guided Melodies" [1992]

Avnjutes bäst i hängmattan med hörlurar på extremt HÖG volym. Soft knarkrock när den är som bäst. Närmare att bli hög än så här kan man nog inte komma utan droger...

Öhh, ska nog inte sticka under stol med att detta album med största sannolikhet skulle klassas som extremt drogliberalt av Socialstyrelsen. Om Ladies And Gentlemen är bly, är denna skivan bomull. En rymdtripp med Jason i högform!

Avslutningsspåret 200 Bars, så fantastiskt, eller den skönt distade basen i Run. Helt klart en klassiker som ska finnas i skivsamlingen!

Ps. Skulle nog vilja hävda att detta albumet är ännu mer banbrytande än Ladies And Gentlemen.

# 48 Chapterhouse "Whirlpool" [1991]

Drömpop. Chapterhouse är ett band som tyvärr kom lite i skymundan med sin debut i början av 1990-talet. Kanske för att det kom så mycket bra just då, eller för att ingen förstod det stora med deras musik. Läste nyligen en bra recension av skivan på nätet, i samband med en återutgivning av Whirlpool (Läs den här.), där skribenten utgår från skivomslaget. En sovande katt. Hur kommer detta sig? Jo, musiken är allt det där som katter kan vara- fluffiga, drömmande, lekfulla och kan gå från djup sömn till ett vrål på en hundradels sekund. Precis så kan man beskriva denna skivan. När jag lyssnar på musiken idag, 16 år senare känns den fortfarande aktuell och ger mig gåshud på armarna. Låten "Pearl" med Rachel Goswell (från Slowdive) på backing vocals rekommenderas varmt.

#49 Blur "Leisure" [1991]

Popnördarnas debut.
En skiva som svänger mer än samtliga håriga ben i Let's Dance tillsammans. Blurs första skiva bubblar av spelglädje och groovy indiepop. Vem har inte tokdansat till "Theres No Other Way"? Graham Coxon & Damon Albarns känsla och förmåga att snickra ihop 3-minuters pop-pärlor är enastående! Ett extra plus för det grymma och färgglada omslaget (som man gärna hade haft på vinyl).

#50(1?) Ride ”Nowhere” [1990]

Småland 1990. Högstadiet, Nybro och alla hade pagefrilla. Brittisk musik var på väg att ta över världen.... och jag hade ännu inte upptäckt det. Man var ju lite efter om man bodde på landet och hade en storasyster som endast lyssnade på The Mission, Sisters Of Mercy och The Cure. Iofs ingen dålig grund att bygga på, men Rides skiva vände min tillvaro upp & ner.

Från början hade jag bara skivan inspelad på ett kassettband som rullade konstant i min ”freestyle” på bussen mellan Gullaskruv och Nybro varje dag! Från skivans första spår Seagull förpassas man in i en drömsk värld, fylld av gitarrer, gitarrer och åter gitarrer, spröd stämsång och en trummis som måste vara en av indievärldens bästa!!! Den perfekta mixen mellan vemod och eufori. Jag hade aldrig hört något liknande innan!

Rides ”Nowhere” är State Of The Art i Shoegazing Pop. Många har försökt att göra en liknande platta men aldrig kommit i närheten. Skivbolaget Creation med Alan Moulder i spetsen skapade stor musik! (bla. My Bloody Valentines Isnt anything mfl.) på 90-talet.

En ny musikvärld öppnade sig för mig, och i början på 90-talet fanns det oändligt mycket bra musik att frossa i.... men det ska jag skriva om senare.

Får lov att tillägga.... häromåret kom en samlingsbox med Ride (demos, live etc.) som jag köpte. Trots att jag har ALLT som de släppt. Ride kommer för alltid att ha en STOR plats i mitt hjärta och skivsamling.

Läs mer om skivan här.

PS.
Jag lovar att posta en bild på mig själv i pagefrisyr (har fotoalbumen i Småland, men håll till godo med Tobias & Co så länge).



På scen i Emmaboda: Vapour Trail (med Tobias, Macke Mauritsson mfl.). Observera den berömda Nybrofrillan! Bandet döptes efter en låt på Rides första skiva "Nowhere".


Avslutningsfest på Tebacken i Nybro.
En klassiker.