#14 Idaho "Alas" [1998]

Har ni också haft lyssnarögonblick då tiden upphört att existera? Ni minns exakt hur ni stod/satt/låg/flög och hur det doftade/blåste/kändes att andas. Som när Palme blev mördad, fast trevligt? Jag har några sådana: Roman Candle med Elliott Smith på Mårran i Göteborgs Studentradio; bob hunds Allt på ett kort i bilradion; The Reptiles and I med Shriekback på nattradion (skrev en låt om det sen)... Jag skulle kunna fortsätta.
Och det gör jag också. Jag plockade en skiva på Folk & Rock i Lund för att lyssna enbart pga att omslaget var så fint (det råkade vara Idahos första skiva "Year After Year") och vid låt 2 Skyscrape frös tiden. Eller hur ni nu vill uttrycka det. Jag vet fortfarande inte vad låten handlar om. Jag vet ingenting. Vem är jag att hävda nånting överhuvudtaget. Jag är djupt humble. Peace.
"Alas" är Idahos bästa skiva sett till helheten. Och vilka delar sen! Återutgiven nyligen som dubbel-cd med likaledes förträffliga "The Forbidden EP" och ännu fler extralåtar. För er som är obekanta med Jeff Martin och hans band Idaho ska ni INTE låta er luras av alla trötta RedHousePainters-jämförelser som brukar vara legio. Det här är helt annan potatis. Het, sval, på tå, mellan raderna, perfekt nattlyssning. Nattkryssning.