#50(1?) Ride ”Nowhere” [1990]

Småland 1990. Högstadiet, Nybro och alla hade pagefrilla. Brittisk musik var på väg att ta över världen.... och jag hade ännu inte upptäckt det. Man var ju lite efter om man bodde på landet och hade en storasyster som endast lyssnade på The Mission, Sisters Of Mercy och The Cure. Iofs ingen dålig grund att bygga på, men Rides skiva vände min tillvaro upp & ner.

Från början hade jag bara skivan inspelad på ett kassettband som rullade konstant i min ”freestyle” på bussen mellan Gullaskruv och Nybro varje dag! Från skivans första spår Seagull förpassas man in i en drömsk värld, fylld av gitarrer, gitarrer och åter gitarrer, spröd stämsång och en trummis som måste vara en av indievärldens bästa!!! Den perfekta mixen mellan vemod och eufori. Jag hade aldrig hört något liknande innan!

Rides ”Nowhere” är State Of The Art i Shoegazing Pop. Många har försökt att göra en liknande platta men aldrig kommit i närheten. Skivbolaget Creation med Alan Moulder i spetsen skapade stor musik! (bla. My Bloody Valentines Isnt anything mfl.) på 90-talet.

En ny musikvärld öppnade sig för mig, och i början på 90-talet fanns det oändligt mycket bra musik att frossa i.... men det ska jag skriva om senare.

Får lov att tillägga.... häromåret kom en samlingsbox med Ride (demos, live etc.) som jag köpte. Trots att jag har ALLT som de släppt. Ride kommer för alltid att ha en STOR plats i mitt hjärta och skivsamling.

Läs mer om skivan här.

PS.
Jag lovar att posta en bild på mig själv i pagefrisyr (har fotoalbumen i Småland, men håll till godo med Tobias & Co så länge).



På scen i Emmaboda: Vapour Trail (med Tobias, Macke Mauritsson mfl.). Observera den berömda Nybrofrillan! Bandet döptes efter en låt på Rides första skiva "Nowhere".


Avslutningsfest på Tebacken i Nybro.
En klassiker.

#50 Yazoo "Upstairs at Eric's" [1981]

Snelugg, WASP-rädd och mellanstadiedisco.
Om Vince Clarks beslut att lämna Depeche Mode var rätt kan diskuteras, men det han och Alison Moyet lyckas med på denna skiva tycker jag än i dag är fantastiskt. Låtar som Don't Go och Goodbye 70's är epokavgörande dansmusik. Utan Tuesday hade inte The Knife funnits idag.

#50 Vakant

Douglas

Bra. Med skägg.

#50 Grandaddy "The Sophtware Slump" [2000]

Temaplatta. Om teknik/natur/den moderna människan. Prettolamporna blinkar kallt. Dessutom en temaplatta som saknar den direkta djävheten som finns hos Ok Computer eller storslagenheten hos Pink Floyd. Grandaddys andra album blir lätt en grå upplevelse vid en snabb och okoncentrerad genomlyssning. Min första genomlyssning av skivan var snabb och okoncentrerad. Det var en grå upplevelse.

Skivan klättrar trots vårt första möte in på den här listan. Vid våra senare möten fann jag texterna starka, litterära och angelägna. Hela skivan har en svärta och ödslighet som balanseras av humor. Musikaliskt finns en rikedom och skevhet i kompositionerna och melodierna som inbjuder lyssnaren till att upptäcka nya saker vid varje lyssning.

Som en tonsatt Coupland roman. Fast bra och med skägg.