Öppet brev till Björk Guðmundsdóttir
(Nycklarna till grovsoprummet hänger i nyckelskåpet i hallen)
Jag började oroa mig för dig när du fick psykbryt och flög på en kvinnlig journalist på Bangkoks flygplats.
(Nycklarna till grovsoprummet hänger i nyckelskåpet i hallen)
Jag började oroa mig för dig när du fick psykbryt och flög på en kvinnlig journalist på Bangkoks flygplats.
Fan tjejen, hur är det med dig egentligen?
Kan vi spåra all denna undertryckta ilska till det faktum att det är drygt åtta år sedan du gjorde en skiva som gick att lyssna på utan att uppgivet skaka på huvudet (Selmasongs, 2000)?
Rösten finns ju där – samma röst som som fascinerade mig i Sugarcubes, trollband mig i Human Behaviour, drog upp mig på dansgolvet i Big Time Sensuality och Violently Happy
och fällde mig som en fura i Venus as a Boy – och den lyser ju igenom fortfarande då och då.
Vespertine, Medúlla och Volta – här och var på alla tre finns det glimmer av hopp. Stunder då du tronar på minnen av fornstora dar, då ärat ditt namn flög över jorden.
Om jag får lov att vara lite ocreddig här igen – är jag en dålig människa som efterlyser mer låtar med faktisk melodi och refräng? Kommer mitt Kulturelitsmedlemskort dras in för att jag retar mig på 12 minuter långa vokala experiment ackompanjerade av tibetansk strupsång och uruguayanska dvärgtriangelkvartetter?
Ty jag älskar dig verkligen (och inte på ett semi-snuskigt sätt som med Tori Amos, utan mer på storebroderligt-lillasysterligt sätt) och önskar dig allt gott här i livet och världen.
Det sagt – kan du inte börja göra lite musik för mig igen?
Puss o Kram
Johan
Kan vi spåra all denna undertryckta ilska till det faktum att det är drygt åtta år sedan du gjorde en skiva som gick att lyssna på utan att uppgivet skaka på huvudet (Selmasongs, 2000)?
Rösten finns ju där – samma röst som som fascinerade mig i Sugarcubes, trollband mig i Human Behaviour, drog upp mig på dansgolvet i Big Time Sensuality och Violently Happy
och fällde mig som en fura i Venus as a Boy – och den lyser ju igenom fortfarande då och då.
Vespertine, Medúlla och Volta – här och var på alla tre finns det glimmer av hopp. Stunder då du tronar på minnen av fornstora dar, då ärat ditt namn flög över jorden.
Om jag får lov att vara lite ocreddig här igen – är jag en dålig människa som efterlyser mer låtar med faktisk melodi och refräng? Kommer mitt Kulturelitsmedlemskort dras in för att jag retar mig på 12 minuter långa vokala experiment ackompanjerade av tibetansk strupsång och uruguayanska dvärgtriangelkvartetter?
Ty jag älskar dig verkligen (och inte på ett semi-snuskigt sätt som med Tori Amos, utan mer på storebroderligt-lillasysterligt sätt) och önskar dig allt gott här i livet och världen.
Det sagt – kan du inte börja göra lite musik för mig igen?
Puss o Kram
Johan
2 kommentarer:
Yup... Björk är unik indeed. De personliga favoriterna heter Joga och Play Dead. Såg henne på Hultsfred i mitten av 90-talet - fantastiskt, minns jag det som. En artist med extremt hög lägsta nivå... tyvärr lite för ojämn albumsmässigt för dennes lista dock.
Så grymt skön text!
Skicka en kommentar