Billy Corgans mästerverk. En helgjuten rockplatta som har allt: melodier, aggressivitet och bra driv. Egentligen den enda platta man behöver med Smashing.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Subjektiviteten är sanningen
50-listan. Var finns känslan? Vem är mest lik Gud? Joy Division eller Tom Waits? Plastic Ono Band eller Sergeant Pepper? Nirvana eller Slayer? Varför? Positivistisk lista...? Nej, snarare försök att återuppväcka den där känslan som du kanske hade när du gick hem ifrån din lokala skivhandlare (antagligen ett Espresso House eller Hemtex idag) med fjärilar i magen och en fyrkantig påse i handen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar