torsdag 2 april 2009

#1 Built to Spill ”Perfect From Now On” [1997]


Doug Martsch har vid något tillfälle beskrivit sitt och producenten Phil Eks samarbete som en ytterligheternas kompromiss; Martsch som en omtagningarnas motståndare och utpräglad ”that-work:ist” och Ek som den renodlade perfektionisten. Sprunget ur detta möte är världens bästa platta. Men vägen dithän kan beskrivas som allt annat än friktionsfri.

Framgången med 1994 års kritikerrosade, samt i indierock-kretsar smått kultförklarade ”There’s Nothing Wrong With Love” resulterade i att Built to Spill lämnade indie-etiketten Up Records för det ofantligt mycket större Warner Music. Så, med avsevärt mycket mer pengar i ryggen och betydligt större krav från de nya arbetsgivarna hängade över sig är det därför hyfsat udda att Martsch på den nya plattan väljer att spela alla instrument utom trummor själv. Än mer remarkabelt är det att man i slutskedet av inspelningen väljer att skrota allting och börja om från början igen, fast nu med intentionen att sätta allt live tillsammans med nytillkomna basisten Brett Nelson och trummisen Scott Plouf. Detta beslut medförde dessutom en längre repetitionsrunda innan själva inspelningen kunde starta på nytt. Och när så skivan är så gott som klar, så när som på några få sista pålägg, förstörs masterbanden då de glömts kvar i producent Eks bil en varm sommardag…

(!)

…Bandet går så in i studion en tredje gång och bjuder dessutom in gitarristen Brett Netson, cellisten John McMahon och mellotronisten (säger man så?) Robert Roth… med ytterligare repetitioner som följd. Och när resultatet så slutligen når skivdiskarna står det klart att Built to Spills storbolagsdebut är allt annat än en pliktskyldig blidkning av den nya chefen, allt annat än en hi-fi-version av ”There’s Nothing Wrong With Love”, allt annat än den radiovänliga hit-samling som de nu inför ”det stora breaket” förväntats leverera. Istället får man; 8 låtar på 54 minuter, världens mest otippade singelsläpp tillika världens bästa låt i den 9 minuter långa Untrustable / Part 2 (about someone else), samt en helhet vars innehåll såväl som produktionsresa på alla vis stämmer överens med albumets titel. Ingen musik har någonsin träffat mig med större kraft. Avståndet till #2 är stort.

3 kommentarer:

Frans sa...

Mumma! Har inte lika starka känslor för albumet som du, däremot blev jag magsparkad av låten "Untrustable" oräkneliga gånger i en svunnen tid. Tillbaka till framtiden.

tony agren sa...

Bra val Andy! Alltid när jag hör någon låt från den här skivan ute tänker jag att jag ska komma ihåg att lyssna på den när jag kommer hem...men glömmer oftast bort det :) men oj oj oj vilken bra skiva det är. Konstigt att ingen av deras andra skivor är i närheten av att vara så bra som den här!

Andy A. sa...

Ja, det är lite märkligt. Fast inget ovanligt fenomen, har jag märkt. Se bara på The Flaming Lips, Mercury Rev och Bonnie "Prince" Billy för att nämna några...