#1 U2 "The Joshua Tree" [1987]

Förra hösten blev vi bjudna på födelsedagsfest med ett klassiskt tema: "80-tal". Som vanligt när detta födelsedagsbarn bjuder till fest fick man inbjudningen i form av en skiva. På denna skiva fylld med låtar från 80-talet dök helt plötsligt, bland "Men without hats" och "Nena", "Where the streets have no name" upp. "Ha, nu har han allt blivit lite förvirrad", tänkte jag. "Inte åttiotal!". Men efter att ha tänkt efter nån sekund slog det mig - visst är det åttiotal och nästa tanke var "detta är en av de mest tidlösa låtar som gjorts." Jag plockade fram skivan och lyssnade på den noga igen och det slog mig att "The Joshua Tree" skulle kunna vara gjord 1987, 2008 eller 1970. Detta är ett album som står helt utanför alla musikaliska trender. På "The Joshua Tree" har U2 och kanske framför allt Brian Eno och Daniel Lanois skapat ett sound som är helt unikt.

Detta var givetvis inte första gången jag återkommit till skivan. Det är ett album som jag med jämna mellanrum känner att jag måste lyssna på, av olika anledningar. Det är på något sätt alltid aktuell. För något år sedan såg jag en dokumentär om skapandet av detta mästerverk och efter det har skivan vuxit ännu mer. Jag tycker det är fantastiskt hur man kan få ett så utpräglat studioalbum att låta så liveinspirerat. Men det är givetvis inte bara produktionen som gör skivan så stark. Alla låtar på skivan är mästerverk i både text och musikskapande.

Ett minne: Jag hade en kristen engelskalärare på högstadiet. En lektion "tvingade" hon oss att lyssna igenom hela skivan, läsa och översata texterna samt diskutera innebörden. Minns inte om jag gillade lektionen eller inte, men jag minns tydligt hur typsnittet och Corbijns bilder fick mig att drömma mig bort från Madesjöskolans 60-talsbygge.

Så plocka fram LP:n (den gör sig bäst så), sätt på "Where the streets have no name" veckla upp konvolutet och dröm dig bort till en plats där tid inte existerar.
Vid "The Joshua Tree".