May you peasants bee doomed who do not appreciate the harmonies and by God sent spirituality... (de första raderna i min Fatwa).
Bandet, med den legendariske och oomstritt genialiske Robert Fripp (gitarr och mellotron) som primus motor, tog sitt namn från en av låtarna på den här debutplattan - vilket också gav skivan dess namn. Den inleds med den hysteriskt majestätiska "21:st Century Schizoid Man" som i sant progressivt maner flyter in i "I talk to the wind" och "Epitaph" (Var tog låttitlar av den här kalibern vägen?). När 21:st Century Schizoid Man bygger på ett blytungt riff (pre-metal), distad sång och helt vansinniga trumfills är resten av låtarna uppbyggda med helt andra metoder. Vid en första lyssning kan jag nästan lova att ni finner det irriterande, men ge det en chans till. Lås in dig själv och försök stänga av tankarna och låt dig föras med på resan. Berätta vad du ser.
Det här är musik från en annan dimension och den går inte att vare sig bedöma eller att ta till sig om man inte gör sig kvitt sina låsningar om hur saker förväntas låta. Det går faktiskt att uppfinna nya harmonier. Fortfarande. B-sidans öppningsspår "Moonchild" är i sina vokala partier den skamlöst plagierade förlagan till Doves "M62 Song" - eller hur?
Jag behöver inte, vill inte, dölja det. Jag är ett proggbarn (obs! progressiv musik. inte i den gängse svenska beteckningen av progg, a'la hoola bandoola, peps etc). Uppvuxen i en familj där skivsamlingen betydde mer än soffgruppen och med hörlurarna som substitut för nappflaskan. Jag har således ett ganska djupt förhållande till den här plattan med flera, och av de som jag har lyckats adaptera till mina egna referenser i vuxen ålder kommer ett antal att göra sig hörda på listan. Hade "In the Court..." haft lite mer odödliga sånger som faktiskt är möjliga att återge (som Moonchild och 21 Century Schizoid Man) hade den trillat upp ett tiotal placeringar. Så mäktig är den. Detta betyder inte att proggutflykterna ska urskuldas eller spolas över.
Kul grej: All Music beskriver King Crimson som ett Pink Floyd för tänkande människor.
Kul klipp: Bandet debuterade på stor scen innan debuten släpptes. Inför 650 000 personer i Hyde park.
2 kommentarer:
...kan dock vara skivhistoriens absolut fulaste omslag någonsin. Skall dock ge musiken en chans trots detta!
Det är ju ett fantastiskt omslag. Visserligen tidstypiskt - alla omslag för progressiva skivor på den här tiden skulle vara tecknade och lite "scary". Vill du se fulare omslag - kolla in Moody Blues "every good boy deserves a favour", eller vilket annat omslag av dem som helst. King Crimson hör ju till de bästa i genren...
Skicka en kommentar