Jag fattar ingenting. Nästa år är det 20 år sen Church gav ut "Starfish". 20 år! Jag köpte skivan när den kom ut och det känns inte länge sedan. Man kan ju ställa sig frågan om man då har stannat i sin musikaliska utveckling, om en skiva som man köpte för så länge sedan fortfarande känns fräsch. När det gäller "Starfish" behöver man inte oroa sig. Det finns inte många skivor från dessa år som inte känns helt daterade ljudmässigt (det bästa sättet att avgöra om en skiva kom ut andra halvan av 80-talet är att lyssna på trumsoundet), men "Starfish" håller.
Vi bjuds inte många dur-harmonier på "Starfish", men ändå inger skivan en känsla av ett vemodigt välbehag, mer än bara misströstan. Och sällan görs skivor som är så homogena som denna, i en positiv bemärkelse. Alla låtarna hör liksom ihop och följer ett tema. Detta gäller både text och musik. Mörka och försiktiga Destination öppnar försiktigt dörren för oss. "Ni är välkomna, vi har mycket att berätta, men förbered er på en känslomässig storm.", säger den. Avslutande och smått optimistiska Hotel Womb får oss att lämna "Starfish" smått positiva, trots allt.
Att vissa låtar däremellan har blivit klassiker känns helt naturligt. Vilken gitarrist över 30 år har inte förstört partystämningen med en känslomässig version av "Under the milky way"?
Till sist, omslaget. Helt perfekt. Kan det bli mer 1988 än så?
1 kommentar:
Tobbe,
Starfish och i synnerhet Under the milky way är en klassiker! Jag lyssnade på efterföljande albumet (Priest=Aura) för ett tag sen och det kändes inte riktigt som det klarat tidens tand lika bra.
Fö har jag i ett anfall av nostalgi fyllt min iPod med TPD (!), Eggstone, Popsicle, Whipped Cream och annat. Mycket håller bra, en del låter bara otroligt mycket -92 på ett bra sätt och andra låter -92 på ett dåligt sätt... Gillar att följa era listor, många gamla flashbacks dyker upp! (Kul att se Jonatans Vapour Trail-bilder - trodde inte det fanns några bevis kvar...)
Syns vi på Öland? Hör av dig så vi kan planera grillningen! :-)
/Carl
Skicka en kommentar