Mina skivor står inte i bokstavsordning. Jag tycker att folk som sätter sina skivor i bokstavsordning är bögar. Alltså inte den där typen av bögar som man ser på tv och läser om, sånna som vet typ allt om allting så länge det inte handlar om fotboll eller kakla badrum. Jag menar den där andre bögen, svennebögen som kan byta olja på bilen men bara i allmänhet är jävligt töntig. Timellbögar, det är det ni är era jävlar och ni ska snacka med mig om kalenderbiteri? Ni kan fara åt helvete.
Iallafall, utan att ha skapat kartotek över mina skivor vet jag ungefär var de skivor jag brukar spela står, eller ligger framme, alltsomoftast. Men den här skivan kunde jag inte hitta, jag visste ungefär var "Changes" stod men när den inte låg i trakterna däromkring så var jag lost. Det tog ett tag att hitta den. Det är väl så med skivor man mentalt lagt i skamvrån.
För det kommer ju en tid i allas liv där man kröker ögonbrynen, börjar röka, försöker onanera mindre frekvent och lägga sig till med nån slags koll. Det är ungefär då man väljer vilken Bowieskiva man ska köpa, eller åtminstone var det så när skivor köptes och ungdomens månadspeng bara räckte till en.
Glad i hågen lade jag fröken vänster på hyllan och stack ner till nice pricebacken och valde. Den gråe revisorn på min högra axel viskade monotomt "berlintrilogin, andreas, välj något ur berlintrilogin (triologi/trilogi, potato/potato, skägget i brevlådan, hej och hå)" och lyckades faktiskt överrösta den bellbottomsbeklädda fånen på vänstersidan, vilket inte var så svårt förvisso.
Naturligtvis var jag för feg för att köpa Low, vilket jag idag ångrar lite. Jag undrar hur mitt liv sett ut idag om jag gjort det. Men "Heroes" räckte, det blev liksom bra där. Ens testosteronstinna kropp klarar inte många fler vibarnfrånbanhofzookodakmoments som helst i den åldern, och vad ska man egentligen göra av denna skivan, det mesta är ju olyssningsbart.
Men det som inte är det är fantastiskt och framförallt är detta min bowieskiva och bara på grund av det har den en plats här.
5 kommentarer:
Den förste som skriver nåt här om Robert Fripp har skrivit under sin dödsdom.
Du slår in öppna dörrar Andreas. Jag kom ut ur garderoben för länge sedan. Personligen tycker jag att människor som spiller grogg på sina favoritplattor och slarvar bort fodral och inlaykort är bortskämda glin utan respekt för sina passioner. With Love/ Robert Fripp
Jag skall inte tråka ut er med den gamla historien om hur Bowie och Eno satte upp 8 mikrofoner med ljudkänsliga "gates" på och att det är därför det låter som om Bergakonungen själv lagt rösten på titelspåret ty det väl varenda dagisbarn.
Frågan är om ni alla vet att mikrofonerna stod i bokstavsordning A-H ?
...fast mest gör det mig ledsen i ögat att någon som postar så magnifikt som AK skriver "triologi"!!!
Trilogi! Yoo Bäästärrd!!
Haha. What doesn´t kill you gissar jag. Är vi på den nivån nu elle?
Skicka en kommentar