#37 Shack "H.M.S Fable"

Tänk er det här då, jag har blivit upptuggad och utspottad av en tjej, spelandes alldeles för över min egen liga, genomlidit en natt i tält, ensam utan liggunderlag, på en skärgårdsö, utan rinnande vatten och egentligen riktiga polare, åtminstone tyckte jag det vid tiden.

Jag lämnar det stilla sovande sällskapet i ottan för att få en stunds mental vitvecka. Jag lägger mig på en stenhäll vid stranden och sätter på min Walkman. Ett par minuter förbannar jag mig själv över att jag spelat in ett för dåligt mixtape. Det tog ju tid på den tiden och jag hade bara orkat fylla en sida med käcka bitar, den andra togs till fullo upp av denna skivan.

Lag låg väl där rätt länge. Hjärtat var ju i tusen bitar och hedern hade åkt hem till Malmö för länge sen, jag hade liksom inget att gå tillbaka till. Jag spelade det där bandet om och om igen, och efterhand så började jag spola fram mer på a-sidan än jag spolade över b-sidan. Det fanns nåt på H.M.S Fable som gjorde att jag inte kunde sluta lyssna, nåt som fick mig att missa midsommarlunchen av kärlek snarare än av brustet hjärta.

Det är en angelägen orkester anförd av skäggiga män med Horsekäkar och trasiga byxknän. Det har fått alldeles för mycket pengar att spela in skivan och de ska fanimej göra allt för att visa det. Det är trad-pop eller rock men snyggt arrangerad och när man väl fallit för det, eller legat ner tillräckligt länge för att inte vilja ställa sig upp igen så är det nästan omöjligt att sluta lyssna på skiten.