På den excellenta livebootlegen ”Escape from Horseshoe Tavern” (2004) jävlas Miles Hunt med publiken lite granna; ”Uhm, we´re gonna try some of our brand new stuff on you now. It´s all very slow and dirty and feeling sorry for ourselves with falsetto vocals. Cuz that kind of stuff is very big in England right now and we think we should jump on the bandwagon so uuh. See what you think of this shit...:” (Publiken buar) Bandet brakar igång Red Berry Joy Town (till publikens jubel). Lugna partiet efter andra refrängen. Miles igen: ”Were you worried there? Did you think we were gonna play you some Coldplay? Aaaww, would we do that to you.....” (Wa-Wa-gitarr brakar loss – refräng –slut).När jag såg A Wish Away-videon på Music Box (kommer någon ihåg Music Box? En slags lågbudget europeisk MTV-kopia. Ray Cokes kom därifrån), gissningsvis någonstans i slutet på 1988 eller i början på 1989, så öppnades en dörr i mitt hjärta som ännu står på glänt.
Jag f**kin älskar The Wonder Stuff! Näst Bowie (och möjligen Cure) så är de kanske de artister jag känner allra starkast för. Den Åttabenade Groovemaskinen innehåller så otroligt mycket godis: Red Berry Joy Town - sannolikt historiens bästa konsertöppnare! Unbearable – Did´ntlikeyouvermuchwhenImetyou – And now I like you even less!
It´s Yer Money I´m After Baby – Roligaste texten i britpopens historia?
Give Give Give Me More More More – Ja tack, gärna.
No For The 13th Time – Aaahh vad det svänger.
Poison, Ruby Horse, Grin, The Animals and Me, Astley in the Noose (extraspår på CDn men wtf?), Some Sad Someone, Rue the Day – heliga skit!
Och ändå har de gjort 2 plattor som är bättre än den här......
7 kommentarer:
Underbar skiva. Skulle lika gärna ha funnits på min lista också men men...Unbearable! vilken låt!
Jag minns Hultsfredskonserten, kan det ha varit 91 eller 92. Jag och vän skrek unbearable mellan varje låt och vi tyckte det var väldigt roligt. Efter ca fjärde låten så Miles "You're very friendly peoople, do you know that"...mycket uthärdligt skämt!
1991 - Min favoritkonsert of all motherstufing time!
Jag stod längst fram i mitten hela giget (som drog över med trekvart - Mano Negra fick snällt vänta...) och hoppade energiskt upp och ner som en lycklig idiot. Tror inte att jag varit så svettig varken före eller efter (möjligen på deras spelning på Melody 94 då...).
Är det bara jag som kommer ihåg Vent 414? Har alltid tyckt att både Wonderstuff och Mano Negra varit typiska smålänska fenomen, sånt man sett på kallglöggefterfester.
Brukar faktiskt sätta på min Fixer singel ibland när jag mår extra dåligt, rekommenderas, typ.
youtube.com/watch?v=QAsucOR3uZA&feature=related
Nej då, även Vent 414 får plats i mitt stora hjärta (tillsammans med allt Miles solomaterial). Fixer är guld. Life before you var också bra, men plattan i sin helhet var i all ärlighet inte så jättestark...
Fun Trivia! Cultguraristen Billy Duffy var med i en tidig Ventupplaga, men hans ego funkade inte ihop med Miles....
vad är det för fel på småland?
Skicka en kommentar