Två gitarrer, trummor, sång. Ett bräckligt ljudbygge som blev ännu rangligare när utrustningen började krångla på samma Roskilde-scen som Built To Spill manglade sönder samma år, 1999. Men de japansk-italienska newyorkarna reste sig ur kaoset och levererade en fantastisk konsert. Den här skivan representerar brytningen mellan BR:s ursprungliga "raka" avantgarde-sound och de två senaste skivorna pampiga 4AD-ifierade indiesymfonier. Lite bättre än Deerhoof, men bara jävligt lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar