söndag 2 november 2008

#3 The Wonder Stuff “Never Loved Elvis” [1993]


Den perfekta poplåten. Det finns en näve. Cures ”Just like heaven” & “In between days”, Håkans “Ramlar”, Sugars “If I can´t change your mind”, REMs “It's The End Of The World As We Know It ( And I Feel Fine)”, Smiths “Panic”, Bob Hunds “Allt på att kort”, Blurs “Parklife”. Den typen.
Ni vet vilka jag menar. Låtarna som funkar som en vitamininjektion. Sångerna som omedelbart förvisar den gråa vardagen och kastar ut dig på en mental midsommarfest!

Det finns många av dem på den här skivan. ”Caught in my Shadow”, ”Size of a Cow”, ”Here comes Everyone” och ”Welcome to the Cheap Seats” är kanske de som direkt hoppar upp och bitchslappar mig exstatisk. ”Maybe”, ”Mission Drive”, ”38 line Poem” och ”Inertia” anfaller bakifrån och lyckas nästa välta mig. ”Play”, ”Donation”, ”Grotesque” och ”Sleep Alone” sätter en knytäve i magen på mig så jag tappar luften.
(Även B-sidorna från singlarna är rent livsfarliga små ligister! Akta er för; “The Takin' Is Easy”, “Will The Circle Be Unbroken”, “That's Entertainment”-covern, “Me, My Mom, My Dad and My Brother” och framförallt “Room 512 All the News That´s Fit To Print” – i mitt tycke kanske Miles bästa låt!)

Ingen skiva i musikhistorien har någonsin gjort mig lyckligare.
Det räcker långt. Det räcker till en 3:a.

1 kommentar:

tony agren sa...

oj oj oj vilken bra skiva det är. Har glömt bort den lite, mest pga "cheap seats" som är i käckaste laget men övrigt är det en underskaddad och bortglömt mästerverk. Jag håller med dig om b-sidorna, Wonder stuff gjorde alltid grymt bra b-sidor.