Syd. Syd. Syd. Dysfunktionella krimskramsord dyrkar du upp ur dyn och dopplerduplicerar till dyspeptiska rim. Dyvlar på dem dynastiska melodier! Dansar drasutigt och dorskt och drattar dityrambiskt på en dvärgdyscha. Diss-dur. Du är den dystra däldens dynamitard! Den populära flumeride-musikens dykdalb!
Efter en genomgång av min egen 50lista inser jag att utan den här skivan hade nog inte en enda skiva (med undantag för 66:an Beatles och kanske 68:orna Kinks och Zombies, hehe) låtit som de gör. Just nu lyssnar jag på bandet Espers makalösa debut från 2003 och sänder ett tack till Syd. Espers är inte med på min lista, ej heller Marmoset. Vill bara nämna dem igen. ”Piper” får vara ställföreträdare för allt skönt flum. Jag hade aldrig fått höra The Black Angels om det inte varit för Interstellar Overdrive. Eller Bardo Pond. Som illustration när jag lyssnar på ”Piper” ser jag ofta videon till See Emily Play rullande i huvudet. Ni vet den där de springer omkring på gräset nära en väg och lufttrummar och spelar luftcricket och skjuter mot folk med en Rickenbackerbas och dansar fjolligt. Världens bästa musikvideo tror jag! Varken den sommarsingeln eller debuten från mars samma år, Arnold Layne, är ju med på skivan! Det stärker bara min vördnad för detta psykåldolmiska mästerverk.
Jag gillar verkligen inte PF efter Syd, har inte gett dem en chans ens. Tänker aldrig göra det heller! Apropå Barrett: Jarrett. Om jag tillåtit mig ha med jazz på listan hade liveskivan ”Personal Mountains” med Keith Jarrett och hans europeiska kvartett inspelad 1979 varit på topp 5. Samma (men på helt annat musikspråk såklart) ohämmade melodiska uppfinningsrikedom. Det finns inga gränser. Shine on you crazy dymmelonsdag etc.
1 kommentar:
Haha, dykdalb! Folk som vet vad det ordet betyder är antingen märkliga eller har spelat för mycket Rappakalja. I vilket fall är de värda respekt även om de kräver ett tilltag såsom det första stycket i din text för att använda det överhuvudtaget.
Skicka en kommentar