Oavsett vad titeln förkunnar är detta först och främst karaktären Judas Iscariots show, Ian Gillans Jesus till trots. En ung Murray Head ("One Night in Bangkok"-sångaren från Chess) gör rollen som förrädaren Judas, som i Rice/Webbers musikal blottar sina tankar och tvivel kring sin bästa vän - "frälsaren" från Nazareth. Heads inlevelse ger tyngd åt varenda fras, resonemang och slutsats på ett sådant vis att ett annat beslut än det som togs vore omöjligt. Faktum är att han framställs som den mest förnuftiga av dem alla. Grymmast är dennes klagosång i "Heaven on Their Minds", "Damned for All Time/Blood Money" och ”The Last Supper”, dock i stark konkurrens med bombastiska "Gethsemane (I Only Want to Say)" där Gillan sjunger ut som om varje ton vore den sista - närmare bristningsgränsen än så har väl aldrig några stämband befunnit sig tidigare... utan att gå av, det vill säga.
Även om JCS fungerar bäst när den avlyssnas i ett streck - inkl. alla pratsångsnummer á la musicalis del classico - så innehåller den de facto ett gäng rocktunes som även står stabilt på egna ben (se ovan nämnda spår). Och även om de pompösa stråk- och trumpetarrangemangen förvisso är närvarande så tillåts de aldrig ta över så pass mycket att det stör, ety drivet behålls och dirigeras med fast hand av vännerna Fender, Gibson och Pearl. Och banne mig om inte också en Moog Synth skymtar förbi i det (för musikalgenren) hyfsat råa 70-tals-soundet.
Att man i filmversionen från 1973 valde att casta afro-amerikanen Carl Anderson (II) som Judas Iscariot gjorde inte ett redan samhällskritiskt verk mindre kontroversiellt... och frågan är om ett sådant grepp skulle gå obemärkt förbi än idag.
2 kommentarer:
Andy har naturligtvis rätt, musikalen är den nya JCrocken och det kommer inte dröja länge innan vi hittar showtunes i mobilreklamfilmerna (nya Gwen Stefanilåten ,någon?)
Var hade jag nu min kvadrupla Hairskiva?
Jag lever ihop med ett musikalfreak och brukar alltid refererna till en sprängande huvudvärk, en oorganiserad skivsamling eller kattklor som behöver klippas när förslagen droppar in. Kanske får revidera det nu då. Har dock aningen svårt att föreställa mig Gillans röst mer ansträngd än i "Child in Time". Är det en man eller ett brandlarm?
Skicka en kommentar