Någon kanske tycker det är underligt att den här skivan hamnar på listan just på grund av att den var en sådan enorm kommersiell framgång egentligen bara beroende på en enda låt. Men låten ifråga är den enda glättiga låten på hela skivan, som i övrigt är fylld av vemod, smärta och uppgivenhet. Alltså precis de känslor man vill få ut av en riktigt bra Cure-platta. Titellåten To Wish Impossible Things är bland det sorgligaste och vackraste i bandets karriär. Stora plus även till Apart och From the Edge of the Deep Green Sea. Hade sedan Robert Smith haft sinnesnärvaron att byta ut den usla Wendy Time mot This Twilight Garden (världens bästa singelbaksida!!!) hade den här plattan hamnat tjugo placeringar högre. ”I think I´ve reached that point where giving up and going on are both the same dead end to me…”
2 kommentarer:
Första Cureplattan på din lista. Jag sätter 100 spänn på att det kommer fler. Nån emot? Nån?
Fat Bob har ofta gömt pärlor som b-sidor. Sen är ju High rätt glättig också. Jag tar Tobbes hundring, om det gåt bra, ty det kommer säkerligen fler Cure-plattor även på min lista...
Skicka en kommentar