måndag 7 maj 2007

#38 Blumfeld "L'État et Moi" [1995]

Tysk rock sjungen på tyska kan faktiskt vara bra, tro mig. Den kan vara totalt jävla överväldigande bra, som här på Blumfelds andra platta (den första heter "Ich-Maschine" och är nästan lika bra). Blumfeld tog sitt namn från en Kafka-karaktär, leddes av poeten Jochen Distelmeyer och tillhörde den s k "Hamburg-skolan", med föregångare som benknäckarna Kolossale Jugend. Jochens texter om människan i det moderna samhället vävs ihop med ett tätt, melankoliskt, superbt producerat gitarrmanglande. Det är bara att rida på vågen från det inledande helikoptersmattrandet i singeln Draussen auf Kaution, ursinniga Jet Set, uppkäftiga Eine eigene Geschichte, diskopampiga Verstärker, musiklösa dikten L´état et moi (Mein Vorgehen in 4, 5 Sätzen) och... NME valde den här skivan till 37:e bästa LP 1995 och Blumfeld åkte på turné som förband till Pavement. Tyvärr slog man sedan in på en oförklarligt sliskig radiovänlig linje med syntar och trams. Kanske trodde Jochen att hans vassa texter skulle nå landsmännen lättare på det sättet, jag vet inte. Kolla även in tidiga singelsamlingen "Die Welt ist schön" och "Verstärker EP", men undvik allt från 1996 och framåt. Blumfeld har nyligen bestämt sig för att lägga av och är just nu ute på avskedsturné.
Och apropos Deutschneyland, glöm inte den heliga tre-oenigheten Can, Faust och Neu!

1 kommentar:

Frans sa...

Sjukt fult omslag. Bara det gör mig nyfiken.