Kan for the life of me inte förstå varför The Wildhearts aldrig blev så framgångsrika som de förtjänade (eller förtjänar - de håller på än!). Inget rockband har, i mitt tycke, de senaste 20 åren lyckats så väl med att förena det melodiska, det hårda, det medryckande och det "kan - inte - sluta - sjunga - med - högt - i - bilen - samtidigt - som - jag - spelar - trummor - på - ratten"- ia som just Gingers gäng.
Den fantastiska riffrocken hittar du kanske bäst här, på "P.H.U.Q." (Ja, alla hårdrockare har barnslig humor, live with it!). Debuten "Earth Vs The Wildhearts" är råare. Distortionsexprimentet "Endless Nameless" får det tyngsta Ministry gjort att blekna.
Senaste plattan, återföreningsalbumet "The Wildhearts must be Destroyed" (2004) framkallar absurda luftgitarrsattacker hos gamla hårdrockare som undertecknad (och innehåller fler självhäftande refränger än hela Mötley Crües katalog).
2 kommentarer:
Är headbanging ens möjligt med dagens decibelregler? Är djupt oroad över rockens framtid.
En till (Argh vad jag älskar YouTube!. Tungunghöjdare Ûberkartoffel!
http://www.youtube.com/watch?v=ZmjmCriO9ow
Where´s My Elvis?
Skicka en kommentar