Genrebenämningen ”Alt. Country” må vara den mest passande gällande Jim Whites musik men är ändå inte särskilt beskrivande. White söker ständigt nya sätt att utmana genrens konventioner på och hans experimentiella utsvävningar är i det närmaste legendariska, både bland kollegor och bland kritiker. Den säregna produktionen och de vågade stilbrotten gör hans musik en smula svårdefinierad och verkar snarare som ett alternativ till alternativet. Ljudbilden i kombination med den viskande rösten genererar en drömsk känsla som avnjutes bäst djupt nedsjunken i lyssnarfåtöljen i sällskap med gubben Laphroaigh och ”dimmad” belysning... Och då är det ändå i texterna som Whites verkliga begåvning sitter.
Som historieberättare är Jim White ett unikum i branschen och alla som har sett musikdokumentären ”Searching for the Wrong-Eyed Jesus” vet vad jag menar. De tänkvärda tillika klockrena samhällsbeskrivningarna levereras med en närmast osannolik lätthet utan att för den delen tappa i spontanitet. En filosof utöver det vanliga, minst sagt. Vetskapen om Whites smått kaotiska bakgrund (som bl.a. innefattar tungt drogmissbruk, religiös fanatism, en professionell surfingkarriär och modelljobb i Milano) gör bara dennes in-the-moment-poesi än mer orubblig i sin trovärdighet. På ”Drill a Hole…” är han dessutom tydligare än någonsin och med en ”posse” bestående av M. Ward, Dallas Good och Aimee Mann är det svårt att misslyckas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar