Grandiost, självutlämnande och med julkänsla är en väl sammanfattande beskrivning av ”Want One”. Redan i inledande Oh What a World anslås tonen med magnifik orkestrering, ett lån från Ravel samt svulstig Sexsmith-doftande sång. Plattan är smockfull med vackra ögonblick med gåshudspotential. Bäst blir det i 14th Street och textraden ”Why’d you have to break all my heart? Couldn’t you have saved a minor part?”. Mr Wainwright Jr har med detta verk uppenbarligen nått sitt crescendo. Tidigare plattor är förvisso helt ok men står sig slätt i jämförelse med ”Want One”. Och efter ett dylikt stordåd blir man ju onekligen nyfiken på efterkommande album…
Så, med endast en låt (singeln The One You Love) känd för mina sinnen, samt en tokhyllning till recension av Sydsvenskans Maria G. Francke, gjorde jag slag i saken och införskaffade uppföljaren ”Want Two”. Föga visste jag då att redaktör Francke är, har det senare visat sig, en notorisk Wainwright-haussare, totalt oförmögen en kritisk approach när det kommer till denna artist. Det kostade mig 180 spänn och en värdefull plats i skivhyllan.
Nej, ”Want One” är mästerverket som räcker långt (och som man faktiskt till och med kan nöja sig med, såvida man inte tycker att Wainwright är lika med Gud). Mest frekvent snurrar den här hemma kring jul ety Rufus är vår tids Rat Pack, samlat i en röst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar