Ett par skivor på den här listan har jag liksom "fått på köpet". Det här är en av dem. Utan att gå in i för långa navelskådande utläggningar kring min uppväxt så kan man säga att den här plattan fanns där någonstans, och med sin spejsade framtoning, robot och glastunnlar på omslaget samt hänförande musik var det något som grep tag i mig som knodd. När man nämner gammal grottig musik från stenåldern hade det säkert varit coolare att säga att jag testade teskeden vid middagsbordet till Stooges eller övade dödsriff till Tony Iommis ära på den hemsdnidade yxgitarren (en sån hade jag visserligen), men tyvärr. Det var det här som satte sig. För att beskriva I Robot frestas jag att låna Allmusics skrivning om att den har "enough knotty intelligence to make it a seminal text of late-'70s geeks" eller att "there isn't much sense of fun" men det är lönlöst. En poäng som är värd att ta med sig är kanske den totala bristen på humor och den dödliga allvarsamheten som kanske löper som en röd tråd genom mitt musiklyssnande, och kanske grundlades i redan i den här vevan. Kategoriseringen är förresten underbar: "sci-fi art-rock". Undrar hur det hade låtit idag? Junior Boys? Tortoise? Långsökt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar