Könberg gör det motsatta från Z:at och publicerar en rejält creddig rökare. Det är en slump att jag äger den här skivan, jag hittade den i en andrahandsaffär billigt och tänkte nog mest ha den som skivsamlingsprydnad. Jag lyssnade dock länge och väl på den och försökte förstå vad som var hela grejen. Jag kan inte helhjärtat säga att jag förstått det än.
Vad jag förstått är att London Calling mer är en jävligt bra iskall kår längs ryggraden än en bit popmagi, men sättet som den skriver om pophistorien är oefterhärmerligt och det är kanske från den synvinkeln jag håller av skivan så starkt.
För mig finns ju ingen bättre låt här än Rudie Can't Fail, världens bästa låt att köra nedcabbat till, eller kanske världens bästa låt period. Hade jag haft körkort, så hade jag antagligen köpt en cab med Rudie som enda motivering.
Det finns dock så mycket som är ofokuserat på skivan att jag inte vågar säga att jag nånsinn förstått punk, eller ens försökt förstå. Men det jag förstår mig på är tillräckligt bra för att älska och att få mig investera i en totalt onödig bil.
1 kommentar:
Hade "Whats my Name" & "Safe European Home" legat på L.C hade den tagit sig ytterligare ett par snäpp upp på min lista. Nu ligger den, skumt nog, på min 18:e plats.
Nästa post m.a.o.
Skicka en kommentar