Jag har precis köpt en Stadsjeep (Suzuki Grand Vitara XL).
Fullkomligt onödig bil för ”stabor”, det medges villigt, men jag residerar för i h-vete i Veberöd! Jag har kossor tre minuters
promenadväg bort! Det är ingen som plogar min uppfart efter snöstormar i mars!
-
-
Min efterhårdrockshögstadiala musikutveckling (dvs. efter
den mellanstadialasyntperioden) ser väl ut ungefär såhär:
The hottest band in the world - Kiss – som ledde mig till –Ramones – som bredbent pekade österut mot – Sex Pistols – som hade replokal inom spottavstånd från – The Clash !
The hottest band in the world - Kiss – som ledde mig till –Ramones – som bredbent pekade österut mot – Sex Pistols – som hade replokal inom spottavstånd från – The Clash !
I denna, den Undergymnasialaalternativmusikupptäckartiden, ingick självklart tonvis med andra banbrytande och livsomskakande artister – Bowie naturligtvis den för mig fortfarande största upptäckten. Där fanns Cure, Alarm, Imperiet, Dead Kennedys, Smiths, Pixies och
många, många andra. Min gissning är att de flestas listor här på bloggen kommer att domineras av musik som hittats under just denna period, 16-20-årsåldern sisådär.
Det första mötet med The Clash var nog videon till ”Rock the Casbah” – jag misstänker att Cia körde den i Bagen (Där har vi en DVD-box waiting to happen för nostalgiker som jag!) – men jag skaffade ingen skiva med dem förns jag 1989 hittade ”London Calling” (dubbelvinylen – skaffade CD först i 2:an 1990) begagnad på Got To Hurry Records för 99:-. Jag har kvar den ännu. Tar fram och tittar på den ibland. Har aldrig känt behovet att köpa om den på CD (har inhandlat ”The Story of the Clash” & ”Clash on Broadway” istället). Don´t get me wrong, den är fantastisk – historiens 18:e bästa skiva faktiskt! – men den har känts lite ”helig”. Som om jag hädade genom att köpa den på Compact Disc. Likewise har jag inte heller köpt om några Ramonesplattor, har endast RamonesMania och några av deras nittiotalsalster på CD.
När jag häromåret fyllde 35 fick jag en USB-Grammofon av min älskade hustru (She may not know much about art, but she knows what I like!) så nu håller jag på att konvertera över hela min samling av vinyl till MP3or. Snart är jag färdig med mina singlar – skall börja med LP-skivorna inom kort. När jag lagt över ”London Calling” i datorn och bränt den på CD tänker jag spela den i min nya medelsvensonniga Lantjeep när jag hämtar ungar efter fotbollsträning (dvs så snart som någon av de lata små jävlarna börjar spela fotboll) och på vägen till jobbet.
I can´t fail.....
Det första mötet med The Clash var nog videon till ”Rock the Casbah” – jag misstänker att Cia körde den i Bagen (Där har vi en DVD-box waiting to happen för nostalgiker som jag!) – men jag skaffade ingen skiva med dem förns jag 1989 hittade ”London Calling” (dubbelvinylen – skaffade CD först i 2:an 1990) begagnad på Got To Hurry Records för 99:-. Jag har kvar den ännu. Tar fram och tittar på den ibland. Har aldrig känt behovet att köpa om den på CD (har inhandlat ”The Story of the Clash” & ”Clash on Broadway” istället). Don´t get me wrong, den är fantastisk – historiens 18:e bästa skiva faktiskt! – men den har känts lite ”helig”. Som om jag hädade genom att köpa den på Compact Disc. Likewise har jag inte heller köpt om några Ramonesplattor, har endast RamonesMania och några av deras nittiotalsalster på CD.
När jag häromåret fyllde 35 fick jag en USB-Grammofon av min älskade hustru (She may not know much about art, but she knows what I like!) så nu håller jag på att konvertera över hela min samling av vinyl till MP3or. Snart är jag färdig med mina singlar – skall börja med LP-skivorna inom kort. När jag lagt över ”London Calling” i datorn och bränt den på CD tänker jag spela den i min nya medelsvensonniga Lantjeep när jag hämtar ungar efter fotbollsträning (dvs så snart som någon av de lata små jävlarna börjar spela fotboll) och på vägen till jobbet.
I can´t fail.....
2 kommentarer:
Lol, bokstavligt talat.
Nej, Lol spelar i Cure, inte Clash....
Skicka en kommentar