Så lätt, så avancerat. Couldn´t bear to be special, men är det likväl. Jag har svårt att koppla ihop den här skivan med Prefab Sprouts senare produktion, "Swoon" känns helt unik. Hur kan en låt med den bedrövliga titeln I never play basketball now vara så bra? Cue fanfare är en av mina favoritpoplåtar någonsin. Vad handlar låtarna om? Ofta har jag ingen aning. "Words are trains for moving past what really has no name" (Couldn´t bear to be special). En av de på skivan icke inkluderade singlarna som föregick skivan heter Lions in my own garden (exit someone) vilket som akronym läses LIMOGES (där Paddy McAloons dåvarande flickvän bodde). Den andra singeln heter The devil has all the best tunes. Vet inte varför jag berättar det här. Jag är förvirrad. Jag har inte textanalyserat skivan. Jag vet bara att "Swoon" har all the best tunes. Och låtar om schackspelare. Och stunder av poetisk klarhet som till och med jag förstår: "In the morning I go walking, it helps the hurting soften, I've seen a lot of places, 'cos I miss her very often" (Technique).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar