Singer/songwritern tillika lo-fi-ikonen Will Oldham levererar här under namnet Bonnie ”Prince” Billy en makalös skapelse. Låtar såväl som produktion är redan klassikerstämplat och resultatet anses av många som en milstolpe för genren ifråga. Varken förr eller senare har den gode Oldham varit i närheten av dylika höjder. Föga förvånande, bör väl tilläggas. Värmen i ljudbilden, närheten, den smakfulla taffligheten och kanske framför allt Oldhams ultrakänsliga röst är all faktorer att beröras av i denna tidlösa fullträff. Att inte äga den är nästan en styggelse. Rolig är, med tanke på detta, följande anekdot:
Glad i hågen och med konsumtionssiktet inställt på ”I See a Darkness” äntrar allas våran Andreas Könberg den nu sedan länge ledlagda kulturinrättningen ”Hos den Blinda Åsnan”. Inköpet går som smort fram tills dess att Andreas kommer hem och öppnar cd-fodralet. Innehållet visar sig innehålla Bonnie-Ep’n ”Blue Lotus Feet”, som förvisso är bra men icke desto mindre fel. Men det är först nu som det egentliga brottet inträffar… för trots sin enorma besvikelse över ”Åsnans” klantiga misstag (och med rätten otvivelaktigt på sin sida) byter Andreas aldrig skivan! Ofattbart, javisst! Men också fantastiskt kul.
2 kommentarer:
Det värsta var väl att jag aldrig riktigt fattade att det var fel skiva. Men jag brydde mig inte så mycket om att byta den heller. Mest en massa suckande och plingplong på guran.
Men hade det blivit rätt från början så hade situationen nog varit annorlunda.
He he he... nu blev det ju ännu roligare!
Skicka en kommentar