Jag är helt hundra på att den här plattan kommer att vara speciell för mig även om 10 år. Vilket egentligen är konstigt. Den har inte förändrat mig på något sätt, den dök inte upp i en tid då jag var speciellt mottaglig för yttre impulser och den är inte såpass nyskapande att den på grund av det har en självklar plats på den här listan. Den är bara helt rätt rakt igenom. Och Matt Berninger är en fantastisk sångare, en fixstjärna som på de här låtarna får helt rätt utrymme.
Sedan finns det så mycket i texterna som appellerar till en trettiplussare som jag. Från apati i "Apartment Story" till tillbakablickande vemod i "Mistaken for Strangers" & "Slow Show" till Frustration i "Start A War".
Allting handlar väl om att vi ska känna igen oss och reproducera oss själva???
another uninnocent, elegant fall into the unmagnificent lives of adults
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar