Fem ögon.
Två vilda, fyllda av energi, ett sorgligt och ett sista där galenskap, humor och cynism kan utläsas. Inramningen är blå och jag trodde först att the fuzz syftade till en gitarreffekt.
Jag älskade den här skivan från första lyssningen och sätter fortfarande på den med jämna mellanrum när känner mig för gubbig och trött. Ofta blir jag förbannad. Jävla slynglar! Komma här och kunna hela musikhistorien och spela musik som man inte kan sitta still till. För jävligt.
Klipp er och skaffa er ett jobb!
För helvete!
3 kommentarer:
Könberg har antagligen den här så högt upp att risken för irritation över dubbelposter är minimal. Eller? Och Tobias - du är väl inte riktigt så mycket gubbe att du behöver överkompensera? Inte då...
Det är ju ledsamt att behöva besvika herrskapet men jag har ingen gräsplatta på toppen, vilket är lite synd. Men det mesta jag ångrar är att jag inte köpte de där Supergrassrizlat de hade som merch på nån turné, kan det vara världens bästa souvenir?
Hade det varit någon 'grassskiva hade det inte varit denna tyvärr, visst den är bra men den är väldigt ojämn också, nästan bara Lenny är omistlig och jag har aldrig fattat grejen med Alright. Säg den Supergrasskiva som inte är ojämn dock.
Konichiwa bitches
Du har alltså Supergrass före Darklands och 16 Lovers Lane???? Jag som trodde jag kände dig...
Skicka en kommentar