Här har vi ett bevis på att allt inte blir som man trodde. För när The Smiths splittrades väntade sig alla stordåd av Johnny Marr medan Morrissey ansågs enbart leva på Marrs låtskrivande. Så fel den teorin visade sig vara. Marr har inte gjort något efter The Smiths som är värt att minnas och Morrissey, tja det vet ni nog. Här är i alla fall Morrisseys solodebut. En underbar platta som en gång för alla fastslog hans ikonstatus. Förutom hitsen Every Day is Like Sunday och Suedehead bör man lyssna en extra gång på Ordinary Boys och Dial-A-Cliché. ”Ordinary boys, happy knowing nothing, happy being no one, but themselves…”
lördag 3 mars 2007
#43 Morrissey "Viva Hate" [1988]
Här har vi ett bevis på att allt inte blir som man trodde. För när The Smiths splittrades väntade sig alla stordåd av Johnny Marr medan Morrissey ansågs enbart leva på Marrs låtskrivande. Så fel den teorin visade sig vara. Marr har inte gjort något efter The Smiths som är värt att minnas och Morrissey, tja det vet ni nog. Här är i alla fall Morrisseys solodebut. En underbar platta som en gång för alla fastslog hans ikonstatus. Förutom hitsen Every Day is Like Sunday och Suedehead bör man lyssna en extra gång på Ordinary Boys och Dial-A-Cliché. ”Ordinary boys, happy knowing nothing, happy being no one, but themselves…”
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du behöver inte oroa dig, Magnus. Jag kan egentligen inte säga att jag tycker I should CoCo är bättre än 16 lovers lane, den skulle lika väl kunna komma på plats 15. Det är först på top 10 som jag verkligen har rangordnat skivorna.
Kunde for the life of me inte få in någon Mozza-platta på topp 50. Tragiskt men sant. En samling hade lugnt hamnat topp 10.
Skicka en kommentar