#43 The Streets "Original Pirate Material" [2002]

Du är där igen, iklädd både huvtröja och dyr skjorta, och under SIjackan gömmer du bara ett starkt hat. Du har väntat på den här dagen i flera år, äntligen ska du få ge igen och du älskar varje minut av det. Åren sedan det hände har du spenderat på festivaler och det udda ravet, tagandes allt som fått dig att glömma ditt själsfördärvande, förbannade jobb. Det som räddade veckan var länge DN på stan och ibland NME. Nu köper du till och med Wire ibland men läser mycket skönlitteratur också, typ, det som står i tidningarna, oftast kan du dock återge författarnas äventyr som de berättas i skvallerspalterna bättre än vad som står i böckerna. Du köper löjligt ofta Loaded och brittiska FHM och det var nära du tecknade en prenumeration på Razzle eller Readers Wives.

Du skiter oftast i musiken nuförtiden, dagarna för att lyssna på låtarna enskilt har försvunnit, nu är skivorna återigen decimerade till soundtrack till alltförlånga förfester. En låt bryter du gärna mönstret för är Weak become heroes, du tycker det är världens bästa låt, och vi är inte så många som vågar säga emot dig när du berättar det för oss.

För du ser rätt respektingivande ut nuförtiden, efter all den där tiden på gymet och i joggingspåret så hade ingen av gymnasiekompisarna känt igen dig om du gått in på stamfiket. Du är ingen byggare, du har inte generna för det, men det syns att du tagit dig tid, det syns att du vill att folk ska tycka illa om dig innan de ens pratat med dig.

Du känner dig inte besläktad med det andra casualpacket dock, även om ni bär samma kläder och trots att era tre gemensamma ledord är lager, lager och lager. Du har en annan agenda och de få du kallar dina närmaste hade snarast beskrivit dig som servil. Men din anglofili är djupare än alla deras tillsammans dock, hade de tillverkat en Wunderbaum i lukten "Chip-shop" hade du haft en i varje rum.

Du har inget emot att dansa ensam, å andra sidan ser du inte dans som något socialt ändå, du har insett att det ofta är folk som dansar runt midnatt helgkvällar i Sverige. Var dom gör det är underordnat, det viktiga är var du är och det är numera där de spelar den mest distade basen. Innan dess var det där de spelade mest trumma och bas och innan dess var det var det nåt annat som gällde, antagligen är det bara du som kommer ihåg vad de kallade genren den veckan.

Återigen, du har omvärderat din uppfattning om musik. Den är inte längre låtar eller album, den är mixar eller sets. Få skivnamn lägger du på minnet men du har hela denna på din ipod när du åker tunnelbanan till samma plats du besökte för alla de där åren sedan.

Dörrarna går upp och och skivan håller på att ta slut, det är enligt beräkningen dock och Audiobullys We Don't Care tar vid när du återigen går över de kullerstenar du känner allt för väl. Till din förvåning står han kvar i neonskenet. Möjligtvis är skinnjackan ett par storlekar större, åtminstone stramar dem mer runt magen på honom. Du ler innombords och vaggar med huvudet från sida till sida i takt med musiken. Du ser rejält påtänd ut egentligen men i Londons weekendvimmel är du bara en i mängden. Han lägger inte särskilt märke till dig även om du närmar dig honom omotiverat hastigt. Till din glädje är han ensam och han är mycket mindre än du kommer ihåg honom, du behöver inte titta uppåt för att se honom längre.

-Oi guv'nor! Hinner du urskilja innan du börjar.Den första högern tar inte, det är nästan som om han förberett sig på den och hinner få en hand framför ansiktet. Han verkar förvänta sig en kniv mot mellangärdet härnäst så din vänsterkrok åt njurarna får honom att falla sidledes ner till hukande ställning. Din finish med knäet mot käken sitter perfekt och han faller livlös ner mot det våta underlaget. Du tar fram skivan ur väskan och stoppar den innanför hans tröja.

-You can keep it boyo

Du ser dig om och märker att du inte behöver springa därifrån, få är på dessa gator kvällstid, än färre när det regnar och de som är där ringer ogärna fuzzet. Du går runt ett hörn, vinkar till dig en taxi. En ask Benson and Hedges senare är du på färjeterminalen och snart är du på väg hem till Sverige igen.