Jag förbryllades av ett live-i-TV-studio-framträdande vid tiden för andra LP:n "På ett fat" med en intensiv och frustrerad Tomas iförd tejpad pannlock. Scennärvaron var dock mycket bättre än låtmaterialet. Jag charmades av singlarna "Kom till mig" (bästa svenska popsingel nånsin?) och "Snurrar bakåt" och kapitulerade äntligen när han sommarpratade i radion och öppnade med en Bowie-låt (eller var det Talking Heads?) för att sedan bara spela egna låtar!Kanske har "Vem ska jag tro på?" stått sig bättre sound-mässigt, men "Rymdblomma" är jämnare, ja varenda låt är en stor fläskig poppsalm på runt 5 minuter som jag fortfarande kan vakna mitt i natten och nynna på. Så ge mig återutgivningar av allt gammalt Di Leva-material (inklusive Pillisnorks!), en dvd med tv-framträdanden och videos, inkludera den briljanta b-sidan "Du ger/Du gör" på en remastrad "Rymdblomma", ge mig livekonserter med Jörgen Cremonese (Whipped Cream kom tillbaka!) på gitarr, ge mig de halsbrytande mellansnacken ostörda av stenkastning... men sluta vid 1990. Därefter: förfall. Numera är han oftast obegripligt övertydlig och rentutsagt outhärdlig. En tragedi. Dansa fram ditt gamla jag din djävul!
4 kommentarer:
Jag mötte Lassie: fikade bredvid Tomas på Svart Kaffe på Södemannagatan i Sthlm för ett år sedan. Han drack kaffe och läste eknomisidorna.
... det är i alla fall ett veggo-fik.
Hans Ex-Fru, Katarina, ingick i vårt supar/goth/party-gäng i början på nittiotalet. Übergo tjej!
Tomas var soulgoth!
Skicka en kommentar