måndag 8 september 2008

#10 Neutral Milk Hotel ”In the Aeroplane Over the Sea” [1998]


Detta är min listas första tveklösa 5:a! Och samtidigt som jag finner det väldigt sorgligt att huvudpersonen Jeff Mangum drog sig tillbaka från musiken i och med detta skivsläpp hyllar jag hans beslut. Har man inte fler låtar i sig skall man inte krysta fram någonting bara för sakens skull! Det är ju aldrig särskilt eftersträvansvärt ”att göra en Chris Cornell”. Och med detta i åtanke kan jag inte undlåta mig att begrunda ironin över plattans spellängd – endast 39 minuter och 56 sekunder – i relation till det bokslut den faktiskt blev.

Med standardmedlen skapade Neutral Milk Hotel högst egensinnig musik som inte bara särskiljer dem markant från sina övriga lite mer popiga Elephant 6-kollegor, utan även haft stor inverkan på mången efterföljare (exempelvis The Decemberists, Bright Eyes och Malmös egna David & the Citizens). Och även om upplevelsen stundom kan vara något påfrestande (skräniga gitarrer och Mangums gapiga stämma inte minst) är det i mångt om mycket just detta som gör bandets uttryck unikt och välförtjänt av en plats i rock’n’rollens finrum. Den mer sansades röst gör här gällande att det främst är ”In the Aeroplane…” som placerar dem där, för även om debuten ”On Avery Island” innehåller en del pärlor står den sig slätt i jämförelse.

Plattan är en våghalsig lek med ett i grunden fantastiskt låtmaterial där varje beslut i produktionsprocessen är en utmaning mot gängse pop/rocknorm. Mangum (& Co) tangerar genistatus på konstens samtliga plan och levererar i ”In the Aeroplane…” ett album där snickarglädjen aldrig tillåts större svängrum än vad låtarnas bästa erbjuder. Ingenting tillåts överskugga melodin som verkets givna centrum, oftast barnsligt enkel i grunden, men mästerlig i sitt sammanhang. Och med en lyrik med makalös spännvidd (ekivoka eskapader avlöser de mest tänkvärda livsåskådningar) och en helhet som manifesterar totalt frisläppt energi och smakfull återhållsamhet i perfekt symbios visar Mangum här vilken ekvilibrist han är, om än endast i 39 minuter och 56 sekunder.