#10 Fint Tillsammans "Mötet med flygfolket" [1998]

Tre gitarrister som försiktigt satsar allt. En tvingas spela bas och sjunga, en annan trummor, men va fan, de kör ändå. De rymmer från bob hund-kojorna och fjäderdundrar in i en egen värld; en 70talsbarnprogram-, en Bo Hansson-, en världen är större än Stockholm-, en Jag sov på en våg-, en Vi går på sank mark men lyfter och landar med alla ögonfransarna på det-perfekta-rumsreverbet-knappen-, en softkraut-, en Silence-, en Träd Gräs & Stenar möter skört 90talsindiekidplock på akustisk gitarr-, en ligga vaken och tänka på allt utom fotboll-, en det måste finnas nåt större än det här men inte fan blir jag religiös för det-värld.

Jag menar: skivan börjar med en tunn tunn slice baklängespastej med titeln Snart tar allting slut. Jag menar: Allt känns som ett skämt i jämförelse. Jag menar: Nu minns jag. Tanken flög. Här igen. Jag menar: tänk er att ättlingar till Emigranterna från Sverige vaknar tillfångatagna iklädda vadmalsstövlar i var sitt (vars ett) indiantält på prärien och framtidsminns en tidig höstdags morgon i Bandhagen. Doftminne-sound. Jag menar: det finns Sämre saker.

Bäst producerade svenska skivan nånsin? Vartenda plonk är religion för mig. Spelfelen som slunkit igenom är rätta, sanna och rättvisemärkta! Inslagna i silver. Jag sparar nu. Sen får nån annan ta hand om allt som händer sen. Så är det med regnet (det väntar tills du somnat om).