1991 gav Liz Phair under artistnamnet Girly Sound "ut" 3 portastudio-inspelade kassetter om vardera 14 låtar till sina 2 polare Chris Brokaw (från Come, nån som minns dem?) och Tae Won Yu. Ja, hon hade säkert fler polare, hon sägs ha varit Chicagos bästa på att bli bjuden på öl på krogen t ex, men först lät hon bara de här 2 lyssna. Till slut spred sig ordet om denna fantastiska musik (bara hennes gitarr, en Fender Duo-Sonic II, och sång i lågt alt-register, ofta lager-på-lager-inspelad) så långt att hon själv vågade ringa till Matador-bossen Gerard Cosloy. Han fick några låtar att lyssna på och tyckte så här: "The songs were really smart, really funny, and really harrowing, sometimes all at the same time." Jag kan inte säga det bättre. Inspelningarna finns inte utgivna i kommersiell form men man kan lyssna på http://girlysound.com/ Pengar sköts till och en debutskiva med proffsigare inspelningar av bl a några av låtarna från kassetterna tog form 1992. Inspelad tillsammans med producenten/musikern Brad Wood. Fler låtar från Girly Sound-tiden fortsatte också att dyka upp på senare skivor.
Så till själva produkten, enligt Rolling Stone en av de 500 bästa skivorna nånsin, med en artist som enligt Steve Albini var "a fucking chore to listen to". Det är så befriande med en kvinnlig artist som gör va fan hon vill. Det gjorde Liz på den här tiden. Hon sa att skivan var modellerad låt-för-låt efter Stones "Exile on Main Street". "Guyville" är den mansdominerade musikstaden Chicago såklart. Så småningom blev allting lite konstigt, som det så ofta blir, nu gör hon skitdåliga radioanpassade skivor som dyker snabbt som skållade ner i reabackarna. Ett lågvattenmärke kan kanske hävdas vara när hon 2002 körade på en Sheryl Crow-låt.
Skitsamma, den här skivan är the shit, så jävla tuff. Helt unik. Finns deluxe-utgiven med dvd om dess tillkomst. Uppföljarna "Whip-smart" och "whitechocolatespaceegg" är fina de också, med lagom polerade stunder, men jag försvinner inte in i dem som jag gör i "Exile in Guyville" eller Girly Sound-prylarna. Det känns jävligt bra att vara där. Om ni tycker att jag svär mycket så ska ni veta att jag inte har en chans mot Liz.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar