#5 David Bowie “Hunky Dory“ [1971]

Jag delar ofta upp Bowies plattor i fyra huvudsakliga grupper:

* Konceptskivorna – Ziggy Stardust, Outside, Diamond Dogs, Buddha of Suburbia
(En mer eller mindre tydlig story. I vissa fall rent musikalmaterial.)

* Ljudbildsskivorna – Heroes, Low, Earthling,

Young Americans, Black Tie / White Noise
(Bowie hittar en ny leksak. Helheten överskuggar ofta de individuella låtarna.)

* De halvhjärtade – Tonight, Hours, Never let me down,

Let´s Dance
(Trots enstaka guldkorn lämnar de dig slutligen besviken.)

* Låt-skivorna – Heathen, Scary Monsters,

Station to Station ...och Hunky Dory
(En variation av stilar och sound, fokus på melodierna.)

Ett år före Ziggy står Hunky Dory med en fot kvar på sextiotales golv, den andra hårt sparkande på dörren till glamrockens sjuttiotal. Låtar som ”Kooks”, ”Fill your Heart” och ”Song for Bob Dylan” reflekterar arvet från Beatles, Kinks och... well, Dylan.
”Changes”, ”Queen Bitch” & “Oh You Pretty Things” siar om de höga klackar, läppstift och ögonskugga som lurar runt hörnet.
I ”Quicksand”, ”Eight Line Poem” och, kanske framförallt, i ”Life on Mars” stiger en ny egen röst fram.
Otrolig skiva, Bowies näst bästa.

”I have been accused of being the man that killed the sixties.
Not true. The sixties were already dead when I got there.
I merely helped to clear away the bodies....”
- David Bowie