Frågan är om det någonsin funnits en större hype för ett band än det gjorde för Stone Roses när de skulle ge ut sin debut. Och hypen var befogad, det är en helt otroligt bra popplatta. De kommer till och med undan med att planka Simon & Garfunkels "Scarborough Fair" rakt av i "Elisabeth My Dear" och dessutom hävda att det är deras egen låt. Om det inte vore för "Don´t Stop" som är en fullständigt meningslös baklängeslåt skulle skivan varit bra rakt igenom. Man fick förhoppningar om att Ian Brown och John Squire skulle bli de nya Morrissey och Marr, men de höll bara i en platta så den jämförelsen föll platt till marken. Men på den här plattan så är deras samspel magiskt och man luras till och med att tro att Ian Brown kan sjunga vilket han senare bevisade att han inte alls kunde, särskilt live var han direkt pinsam. Men det är bara att luta sig tillbaka och njuta av "I Wanna be Adored", "She Bangs the Drums", "Made of Stone" och "This is the One" och då inser man vilken fantastisk skiva detta är.
1 kommentar:
"...en helt otroligt bra popplatta." Absolut!
Skicka en kommentar