Hösten 1993 startade jag och två kompisar ett indieband. Planerna drogs upp i en lägenhet med trägolv på en gata med landskapsnamn nära Dalaplan. Vi lyssnade på "Siamese Dream" med Pumpkins och "Become What You Are" med Juliana och bestämde att vi ville låta som en mix av de tu. Vi fick några bra demo-omdömen i Arbetet. Oförstående liverecensioner där skribenterna inte kunde fatta varför vi stod vända mot förstärkarna så långa stunder. Det berodde nog på att vi spontant Sonic Youth/F. Lips-jammade långa partier mitt i poplåtarna. Hela den här perioden kommer tillbaka till mig när jag lyssnar på detta fantastiska tolvlåtarsverk...
16:e december 1993 såg vi henne på Loppen i Köpenhamn. Tätt och popeuforiskt. Dagen efter skulle jag till Stockholm för att spela jullåtar med saxofonkvartett i tunnelbanan. De inspelade pengarna täckte resan och en biljett till Julianas konsert på Gino samma kväll. Konserten spelades in av P3, vårdar den ömt på kassett än idag. Hon gör entré genom att släpas in på scen av trummisen, klagar över att hon har en "bad hair day" och avslutar med en storslagen cover på Leslie Gores You Don't Own Me.
"Become What You Are" låter fortfarande bäst i ett rum med trägolv. Trummorna gör sig inte i lurar. Remastring beställes, tack! Juliana är den eviga tonåringen. Juliana är aldrig nöjd. Juliana har gjort mycket annat bra som jag kan rekommendera (Blake Babies!, ep:n "I See You", "Bed", "Made In China" etc) och solokonserten på KB ifjol var magisk. Hon är, tillsammans med Kirsty MacColl, min absoluta favorit-"backing vocals"-vokalissa. Jag kan lyssna på Lemonheads enbart för att höra Juliana köra! Senaste skivan "How To Walk Away" är dock ett riktigt sömnpiller. Men demosarna som föregick skivan är grymma!
Det måste grusas på Popgatan för att Juliana ska fästa. Och snöplogars vilka låtar den här produkten innehåller! Riff plus melodi plus melankoli plus hooks plus röst blir topp 5 i min bok.
5 kommentarer:
mycket tidigt 90-tal på topp tio :)
Unga och hungriga. Men 2 av mina topp 4 är INTE tidigt 90-tal, gasp!
erm, iskallt sa Bill, iskallt sa Bull
Öh, det där gick över mitt huvud, Könberg. Expliquez, s'il vous plait!
Tyckte det bara var kul att p3live inspelningen från min #27a kom på tapeten igen. Kommer faktiskt inte ihåg så mycket av den, men det där med bad hair day gör att det ringer en klocka. Det var väl en del mellansnack med på den som mer klipps bort nuförtiden. Kommer ihåg att nån skriker "tell us a story" och hon inte riktigt är upplagd för det, kan det stämma?
Länge leve p3live för övrigt
Skicka en kommentar