Det blir inte så mycket bättre i min bok. Högtravande utav helvete och samtidigt inrökt så det räcker och blir över. Närmare Tolvskillingsoperan än East River Pipe, mer Trollkarlen från Oz än Jesus Christ Superstar och bara några utblås stjärndamm från något av det bästa jag någonsin hört.
Det vill inte säga lite för en skiva som utan ord och gitarrer lätt skulle kunna midiarrangeras som en demo för vilken modern synth som helst. Nog är spåren mättade av akustiska instrument men vad som lyser här är den chosefria men samtidigt världsfrånavända djupdykningen i keyboard-oceanen. Ett kosmiskt klavertramp av guds nåde helt enkelt.
Som om inte detta vore nog så fungerar skivan på nästan alla plan, från "Holes" ' meditativa hypnosläge via en av världens bästa låtar "The Funny Bird" för att sedan landa i den ultimata arselsparken i kanske världens mest odansanta dansnummer "Delta Sun Bottleneck Stomp".
1 kommentar:
Fan. Jag ångrar fortfarande att jag gick till skivesset och prånglade bort den här efter att jag fått höra att exet gått och hånglat med någon snubbe i MR. Det tog fem-sex år, men sen var Holes världens finaste ballad igen.
Skicka en kommentar