Vissa sanningar är odiskutabla:
* Intensiteten hos ett magnetfält är omvänt proportionell mot
kvadraten av avståndet till ledaren.
* Elvis är död.
* Ingen gillar egentligen fänkål.
* Walking in my shoes är den bästa låt DM någonsin spelat in.
Songs of Fatih and Devotion var kanske inte riktigt den skiva alla DM-fans förväntat sig efter dundersuccén med ”Violator”. Dave Gahan hade skaffat långt hår, gaddat sig som en Mötley Crüe-medlem och skjutit upp långt mer droger än snälla små synthpojkar egentligen får för sina mammor. Inte heller kunde de
* Intensiteten hos ett magnetfält är omvänt proportionell mot
kvadraten av avståndet till ledaren.
* Elvis är död.
* Ingen gillar egentligen fänkål.
* Walking in my shoes är den bästa låt DM någonsin spelat in.
Songs of Fatih and Devotion var kanske inte riktigt den skiva alla DM-fans förväntat sig efter dundersuccén med ”Violator”. Dave Gahan hade skaffat långt hår, gaddat sig som en Mötley Crüe-medlem och skjutit upp långt mer droger än snälla små synthpojkar egentligen får för sina mammor. Inte heller kunde de
få Martin att lägga ner sin jävla gura och artigt traska tillbaks till
sin keyboard den här gången.
Songs.. är en rockskiva, ett gospel för själen, en elektronisk bluesorgie och Depeches bästa album genom tiderna.
Songs.. är en rockskiva, ett gospel för själen, en elektronisk bluesorgie och Depeches bästa album genom tiderna.
”Näää!!!” skriker horder av gamla syntare med vanföreställningar.
”Violator är bäst ju!!! Uuuäähhh!!”
Men det är fel.
Enjoy the Silence undantaget så har jag nog inte lyssnat på Violator den här sidan Millennieskiftet.
Songs... dock.
Den åker på så ofta att jag sällan har orken att sortera in den i hyllan ens (i bokstavsordning Andreas...). Låtarna så. In Your Room (Jeep Rock Mixen sil-vous plait!.), Rush, Higher Love (även om versionen på Songs... Live är bättre), I Feel You , Get right with Me, Condemnation (Amen Brother! Testify!!) Mercy in You.
Till och med Gores två obligatoriska ballader (Martin, alltså vi älskar dig grabben men låt Dave sjunga OK? Dave, låt Martin skriva låtarna så blir alla glada. We clear?), One Caress & Judas, är fantastiska.
...och så Walking In My Shoes. Den bästa låt DM någonsin gjort och en given finalkandidat om vi börjar prata Topp 10 bästa låtar i Världshistorien (vilket vi inte skall göra – skall vi väl inte?).
Enjoy the Silence undantaget så har jag nog inte lyssnat på Violator den här sidan Millennieskiftet.
Songs... dock.
Den åker på så ofta att jag sällan har orken att sortera in den i hyllan ens (i bokstavsordning Andreas...). Låtarna så. In Your Room (Jeep Rock Mixen sil-vous plait!.), Rush, Higher Love (även om versionen på Songs... Live är bättre), I Feel You , Get right with Me, Condemnation (Amen Brother! Testify!!) Mercy in You.
Till och med Gores två obligatoriska ballader (Martin, alltså vi älskar dig grabben men låt Dave sjunga OK? Dave, låt Martin skriva låtarna så blir alla glada. We clear?), One Caress & Judas, är fantastiska.
...och så Walking In My Shoes. Den bästa låt DM någonsin gjort och en given finalkandidat om vi börjar prata Topp 10 bästa låtar i Världshistorien (vilket vi inte skall göra – skall vi väl inte?).
8 kommentarer:
Hallå Johan. Nu blir det kul, för jag håller verkligen inte med dig. Walking in my shoes är möjligen en av de bättre låtarna på Songs... men den platsar inte ens på topp 10 på min DM-lista (kanske en 11). Och Martin Gore är en alldeles lysande sångare, en av DM:s finaste alster är ju balladen "Home" från Ultra. Helt sjuka harmonier - underbart. Men att degradera låtar som Never let me down again, Blasphemous rumours, allt på violator, Everything counts, Behind the wheel, Barrel of a gun, Dream on, John the revelator etc. på detta sätt. Vilken skymf! ;)
Är nästan helt ointresserad av Depeche Mode, men Home är i sanning en fin låt. Svår att värja sig emot faktiskt.
Den enda låten jag känner igen från "Songs..." är Condemnation. Och den är ju också fin.
Degradera - Schmegradera!
Alla låtar Frans nämner här är fantastiska - bara inte lika bra som de på Songs...
Violator kan mycket väl vara DMs mest professionella platta, men Songs.. är tveklöst den med mest själ. Martin sjunger alldeles utmärkt (dock klipper han sig förskräckligt..). Dave har en musikhistoriens bästa röster. Jag försöker mig på en fotbollsmetafor (!). Sätter man in Olof Mellberg som anfallare om man har Zlatan i laget?
Det är helt ok att inte hålla med mig i denna fråga - trots att jag har rätt. ;-J
Håller på och läser en DM-biografi av Steve Malins. Ganska intressant, även om den är som musikbiografier brukar vara mest - lite förutsägbar. Om SOFAD citeras en recension i NME:
"Som New Order, fast mer Essex. [...] de stilintresserade fansen bör märka att Depeche Mode - som nästan blev ut-Depeche Mode-ade av U2 med den Corbijn/Berlin/Monokroma Eno-stylade Achtung baby - har återvänt med ett album som ut-Achtung Baby-ar Achtung Baby. SOFAD är dyster stadionrock som får alla konkurrenter att spotta ur sig olämpligheter på startlinjen."
Jaa.. eh, det får man väl tolka som positivt antar jag.
Han är säkert en sån som beställer fänkålsrätter också...
typ
Vilket jävla skitsnack! Fänkål kan vara asagott ju!
Fänkål smakar anis. Inte anus.
Skicka en kommentar