torsdag 18 januari 2007

#49 Stranglers "Rattus Norvegicus" [1977]


Det ska bli intressant att se de färdiga listorna (om vi nu kommer så långt) avseende fördelningen manliga/kvinnliga artister. När klass och etnicitet har varit själva pelarna i skapandet av den moderna rockmusiken har kön och genus aldrig riktigt fungerat som samma kreativa katalysatorer på verkligt bred front. Jag kan i alla fall med lätthet konstatera att min lista (jo - det finns ett utkast) balanserar på en hårfin gräns mot ren chauvinism. Tragiskt.

Låt oss därför istället vända lite på begreppen. Är vi till hundra procent socialkonstruktivistiska och bejakar det faktum att det inte finns några andra än yttre medfödda skillnader mellan könen, och att manlighet endast är en uppsättning attribut som kan appliceras på vem som helst, ja då kanske varken rockhistorien eller listorna framstår som så väldigt manliga längre. Snarare tvärtom.

Den största hiten på Stranglers debutplatta "Rattus..." var Peaches. Ett basriff att dö för med ett knäckande hårt ljud, komprimerade trummor, en televisiongitarrhook som dyker upp tillräckligt sällan för att vara intressant och en doorsorgel som tar över på slutet. Thats it. Och så förstås - en genomarbetad text. Chauvisnism...(se comments) ...eller bara en drift med hela den brittiska arbetarklassmansrollen? Jag har i alla fall jävligt svårt att inte dra på smilbanden efter en genomlyssning av Rattus. Jag har också svårt att stå still. Konceptet är enkelt och hela plattan bygger, precis som "Peaches" på en primitiv kombination av hammond, stenhårt basspel och kompromisslös sång framfört med grym frenesi kombinerat med en känsla för rytm. Förutom "Peaches" så står "Hangin around" och "Down in the Sewer" ut i en klass för sig.

Stranglers gjorde två stenhårda plattor där de red på punkvågen (öppnade bl.a. på Ramones första Londonspelning, blev framlyfta i punkfanzinet Sniffin' Glue, hamnade i storslagsmål med punkhatande raggare i Sverige [källa: Allmusic]) utan att aldrig riktigt vara punk för att sedan försvinna in i prettoland. För mig finns bara "Rattus...". Det kan bero på att den fanns hemma när jag var liten och att jag fascinerades av råttan på baksidan av vinylen samt att jag redan då förstod att uppskatta flytet i Hangin'around. Det kan också bero på att den är oöverträffad att dammsuga till.