Mången gång har gitarrnovisens ovana fingrar förbannats under sin skräckfyllda färd genom tidernas mest smakfulla gitarrintro. Att David Gilmour själv i sin tur verkar lägga det till en låt han snappat upp på radion skruvar till metasituationen ytterligare ett snäpp. Och visst vore det intressant att veta ifall "the Floyd's" hade detta i åtanke när de bestämde sig för denna smått vågade produktion... även om det är av ringa betydelse för musikupplevelsen i sig.
Titelspåret utgör tillsammans med Bowies "Space Oddity" 1970-talets vackraste ögonblick och har för mig en given plats på en 50-lista över världens bästa låtar (om någon nu skulle komma på den extremt nördiga idén att komponera ihop en sådan). Men utöver dessa fem minuter av ren rockhistoria bjuder plattan även på våghalsiga moogsynthar, gubbiga elgitarr-solon, och en lagom avvägd dos psykedelika. Geniet/galenpannan Syd Barrett har lämnat bandet sedan en tid tillbaka men minnet av honom lever kvar i den vördnadsfyllda hymnen "Shine On You Crazy Diamond", en låt i två delar som tillsammans utgör ramen för detta mästerverk. Själva bilden manifesteras i endast tre spår - den suggestivt dystopiska "Welcome to the Machine", den semifunkiga "Have a Cigar" med favoritstrofen the band is just fantastic, that is really what I think. Oh, by the way, which one's Pink? och det geniala slutet med den klockrena övergången till tidigare nämnda "Wish You Were Here" (ljudbilden sveper över i ett radioliknande läge för att sedan försvinna abrupt när någon byter radiokanal... en resumé för er som inte minns eller har hört).
Pink Floyd är ett synnerligen säreget band med många toppar (och tyvärr även dalar), men på "Wish You Were Here" finns inga misstag, och Waters & Co lyckas här träffa både själ och hjärta på samma gång. Ingenting är för lättviktigt för att glömmas bort och ingenting är för svårt att ta till sig.
6 kommentarer:
Jag tycker att hela Wish You Were Here och historierna runt den, med Syd i studion och alla referenser etc är lite scary. Det har nästan något religiöst över sig. Shine on... är utomjordisk. Visste du förresten att det inte är Waters eller Gilmour som sjunger på Have a Cigar?
Jasså? Nej, det visste jag inte. Coolt, men vem är det då? Kände för övrigt på 40-festen att Pink är ganska stora för Herr Frans, n'est pas? Verkar sitta på en hel del Pink-kunskap, so to speak.
För övrigt så har Billy Corgan hoppat in i Pink Floyd o kört "Wish you were here" under en spelning på "Rock and Roll Hall of Fame". Billy har utalat sig om pF och kallat pf för "the ultimate rock and roll anomaly".
Wish you were here - e en grym platta. Helt klart topp tio på min lista.
Uppskattar denna bloggen. Jonatan tipsade mig.
Have a Cigar: Det var meningen att Waters skulle ta sången, men han hade sabbat stämbanden efter "Shine on you crazy diamond", och Gilmour vägrade (låten var väl för rebellisk för honom) så de frågade en kompis som var i studion - Roy Harper. Han var någon sorts gammal folkmusikikon. Sjungs om i Zeppelins "Hats off for (Roy) Harper" på Zep.III.
to Roy harper ska det vara. Grammatik...
Space Oddity kom redan -69, iochförsig, men den var vacker hela 70-talet också.... Hälsar Bowieofilen.
Skicka en kommentar