Jag var jäkligt sen att skaffa CD-spelare. Var länge fullkomligt övertygad om vinylmediets överlägsenhet och lät medvetet bli att uppgradera den hemmasnickrade men älskade hi-fi anläggningen i pojkrummet. Hade 3 år tidigare lagt 5 000 spänn på ett par högtalare, som jag avbetalade på tio månader, huvudsakligen med hjälp av extra-jobb som bladare på tidningen Smålänningen, nattetid. Men CD-spelaren lät sig vänta (vilket idag givetvis tillför en viss extraglädje, eftersom vinylplattorna från 87-91 hade varit betydligt färre annars). Kapitulationen var givetvis oundviklig, den kom 1991 efter en sommar med extrajobb på äldreboende, vilket nästan helt täckte upp för kostnaden av en splitter ny Denon 680. Hade jag ett liv? Nja... tillbringade en oförsvarligt stor del av min fritid framför kasettdäcket och vinylspelaren, vågade inte gå ut på stan på lördagkvällarna av rädsla för hockey-spö, bandade 120 min., la alla extra stålar på ny hi-fi och odlade pagefrisyr (nybrofrilla).
Samma kväll som inköpet av CD-spelaren sprang jag ner till den lokala skivbutiken "Filmlandet" och började bläddra. Det tog inte många minuter innan jag stod i kassan med "electronic" i handen. Hade halkat in på New Order något år tidigare, och kunde förmodligen rapa upp 80% av alla Pet Shop Boys-texter som hade skrivits so far (men i princip bara "the Queen is Dead" av Smiths, vilket pinsamt nog klarlägger en del preferenser). Supergruppen Electronic jämfördes då med Cream, vilket idag känns lite långsökt. Sumner/Marr är ju mycket mer legendariska än så.
"electronic" fanns där hela tiden i flera år framöver. Jag tyckte att den var stenhård. Det tycker jag fortfarande. Det är en oerhört statisk produktion baserad på Sumners fascination för Italiendisko och Ibizabeats kombinerad med helt briljanta urbana, hedonistiska texter, kryddad med Marrs grymma licks. Mina personliga höjdare på plattan är inte singelspåren, utan introt "Idiot Country", den vemodiga "Some distant memory" och PSB-samarbetet "The patience of a saint". Antar att "electronic" producerades innan Sumner börjat ta sånglektioner. Det låter i alla fall så, och det är helt underbart.
1 kommentar:
För ett tag sedan kände att jag bara var tvungen att lyssna på idiot country för att den är så grym men jävlar vad daterad och stel den kändes ;) får väl ge ett nytt försök snart igen!
Skicka en kommentar