I slutet på 80-talet delades Sverige in i två läger: de som älskade Tomas Di Leva och de som hatade honom. Var det inte hans texter eller röst som diskuterades så var det hans klädsel och manér som skapade debatt. Likaså är det med Antony & the Johnsons - antingen hatar eller älskar man Antonys röst och låtar. Jag föll pladask när denna skiva kom ut i Sverige. Låtar som "You Are My Sister", "Fistful of Love" och "For Today I Am a Boy" är så fulla av känslor att det nästan kan vara påfrestande att lyssna på dem. Lika väl längtar man vissa dagar efter dem. Jag har haft skivan i bilen i ett år och blir lika tagen varje gång jag sätter på den. Gästartisterna drar också sitt strå till stacken. Lou Reed, Boy George och Rufus Wainwright kan också sjunga personligt.
6 kommentarer:
Jag har inte träffat någon som hatar Anthony & the Johnsons. Är det möjligt?
Hatar kanske är ett starkt ord men kommentaren "jag klarar inte av hans röst" har jag hört många gånger.
Skulle vilja sammanfatta det så här: Hans röst är väldigt fin... i små doser.
...det är ju bara magnus som "hatar" antony.
Finns det ingen lagstiftning mot sånt?
finns det ingen lagstiftning mot att stava Antony fel och okynnes lägga in ett H som i Hopkins
Skicka en kommentar