Snacka om att balansera på en tunn tråd. Vad fick John att tro att vi inte skulle förkasta hans djupt personliga utläggningar om sig själv och sitt liv? Antagligen ingenting. Vi är egentligen inte inbjudna. Det är upp till dig om du vill lyssna, annars kan du dra. Vi får gärna tycka att superstjärnans seanser med sig själv, Ono, sina psykoterapeuter och sina gurus är patetiska, men skivan måste ändå ut.
John är dock inte mer unik där uppe på sin piedestal än att samtliga teman som behandlas på Plastic Ono Band äger giltighet för i princip varenda individ som väljer att lyssna. Så givetvis blir det en succé, dock helt väsensskild från det han upplevt med sitt gamla avdankade band.
Det här är soul, och John Lennon är mer trovärdig som Messias än den där snubben från Nasaret.
3 kommentarer:
Vem? Dan McCafferty? Va fan, förutom "Love Hurts" har de väl inte bidragit något mer till musikhistorien?
:)
Hmm... har aldrig lyssnat på denna. Men nu skall jag. Helt beroende på denna text. Fin.
Skicka en kommentar