Tre ingredienser: ett tjockt lager Godzilla-gitarrer (i några låtar utbytt mot akke), percussion med finger-anslag (bongos, klockor, en stor låda som bastrumma?) och viskande överdubbad sång blir magi på denna mystiska, psykedeliska, hypnotiserande, beroendeframkallande skiva. Exekutören av alla ljud heter Dean Wilson. Vet inget om honom (förutom att han uppenbarligen är Man from U.N.C.L.E-fantast), han tycks ha försvunnit från musikvärlden efter den mer städade och lyxigare instrumenterade uppföljaren "Thirtycabminute" 1999. Om ni kollar upp det här och blir hooked så måste ni även skaffa split-singeln med Mitch Mitchell´s Terrifying Experience (den krullhårige gitarristen från GbV, inte Jimis trummis) där Illyah Kuryahkin gör Takin´a Train (som senare hamnade på "Thirtycabminute" i en sämre version) i en så intensiv porta-galopp att skivan nästan trillar av tallriken.
3 kommentarer:
Nu har jag gått och funderat på det här i en vecka. Hur låter Godzillagitarrer?
Jag köper en vokal, tack.
Godzilla-gitarrer: 3-4 lager av elgitarrer som spelar samma pryl genom en icke-förstärkar-förstärkare, typ kasettdäck, som distar signalen musklo-fett!
Skicka en kommentar