Här har vi nog The Cures mest inåtvända alster. Lågmält och melankoliskt rakt igenom med undantag för Doubt som är plattans klart svagaste spår. Några av mina favoritlåtar med Cure finns på den här skivan: All Cats are Grey, The Funeral Party och The Drowning Man. Och inte minst den monumentala avslutande titellåten. Tyvärr verkar ingen av dessa vara Robert Smiths favoriter, för på den tre timmar långa konserten i vintras spelades inte en enda låt från den här skivan. Tydligen var konserterna på den efterföljande turnén 1981 rena bönemötena och mer än en gång hoppade Robert Smith ner i publiken för att göra upp med någon som buat. På den tiden betydde i alla fall låtarna mycket för honom.
1 kommentar:
Mitt tonårsjag hade other voices som favvolåt på plattan. Sen är versionen av Faith på In Orange helt grym. Men All Cats Are Grey, Funeral Party och Drowning Man är som du skriver de spåren på plattan som gör den mest unik idag. Fast Primary är en grym låt. Punk?
Undrar om Debaser kommer visa Carnage Visors på "En afton med The Cure" i november? Alla till pumpen?
Skicka en kommentar