"It's opening night/let's give them their money's worth/may this show run and run/till it falls off the edge of the earth" (Redneck). "I hate having to desire you/hate feeling this again/I hate having to desire you/in common with other men" (Flesh). "Press me to her tumbling beauty/oh gorgeous siren wraith/I may never know what hit me/but I'll leap with all of my faith/I'll have her way with me/and be delivered as it occurs/she'll be smiling so happily/I'll break my body on hers/I'll break my body on hers" (Lady 21). "God's gone back to heaven/he's deserted us/but what the hell/he never understood us anyway" (Luxuria).
Det här är dramatisk musik. Storslagen. Tuff. Multiinstrumentalisten Noko vräker på med allt han har. Howard Devotos manierade stämma fladdrar målmedvetet omkring i centrum. Hur Howard kom hit till denna bortglömda avkrok i karriären? Han bildade Buzzcocks 1975 med Pete Shelley och sjöng på den första egenfinansierade punksingeln nånsin. Hoppade av Buzzcocks och bildade Magazine som gjorde fyra kompromisslösa LP. Och tidernas bästa liveskiva "Play" 1980! En ojämn men bitvis sjysst soloskiva 1983 ("Jerky Versions of the Dream" - nyligen återutgiven). Två skivor med Luxuria, den ena fantastisk, den andra ("Beast Box" 1990) också bra, lätt att hitta i reabackar. Morrissey citerade Proust i introt till Mlle från "The Unanswerable Lust" på Luxurias sista konsert, sjöng om Howard i The Last of the Famous International Playboys och covrade (liksom många andra, Lolita Pops version var inte så dum...) Magazine-låten A Song from Under the Floorboards. Momus skrev hyllningslåten The Most Important Man Alive.
Vad Devoto gjorde efter Luxuria? Drog sig tillbaka, jobbade i ett fotoarkiv ett antal år. Återförenades med Shelley på "Buzzkunst" 2001. Hade en liten roll som dörrvakt i "24 Hour Party People" medan en riktig skådespelare spelade honom själv. Magazine återförenas 2009 (med originalmedlemmarna HD, Barry Adamson, John Doyle och Dave Formula, men med vem som ersättare för bortgångne John McGeoch - blir det Noko?). Noko har harvat vidare som Apollo 440, men han kan mycket bättre, det visade han här.
Devoto borde ha återförenat Luxuria istället. Men Magazine är inte illa det heller. Och vad han än gör är han världens bästa dåliga sångare!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
en skiva jag köpt tre gånger för ca 10-20 kr per gång...bra men är den så bra? Är inte apollo440bättre? ;)
Spelat sönder den, först på kassett, sen på LP, nu på CD och dator - den är briljant, inte ett dåligt spår, vrid upp volymen, hör Devoto kvida fantastisk poesi, Nokos snårskogstäta instrumentering! Det bästa Devoto gjort enligt mig, och han är ett geni i min bok...
Världens bästa dåliga sångare är Olle Ljungström.
Och... vad gjorde han sen? Han verkar ju inte ha drabbats av superbia i all fall.
Skicka en kommentar