#7 Jennifer Gentle "The Midnight Room" [2007]

Låt mig först slå fast: Jag har ingen aning om vad karln sjunger om. Jag tror inte han vet det själv helt säkert heller. Eller att han bryr sig. Han har beskrivit sina kunskaper i sångspråket så här: "My English is shit". Det låter hursomhelst jävligt bra. Karln jag pratar om är Marco Fasolo, låtskrivare och exekutör av alla ljud på den här skivan. Han är italienare. Hans band (jo, det finns ett band, de spelar live) ges ut av amerikanska skivbolaget Sub Pop. Nä, ja, just det, det är nåt som inte stämmer här. Italienare kan inte spela rock. De kan inte ligga på Sub Pop. Musik med nonsenstexter kan inte vara bland det bästa man nånsin hört. Brittisk fejkaccent kan inte vara njutbar.
Men jag älskar det här. Ända sedan jag hörde Take My Hand på en psykedeliasamling som medföljde nåt gubbigt engelskt musikmagasin är jag fast. Jag har inte kollat upp tidigare skivor, eller de otaliga "extra" skivor i mindre upplagor som kommer ut med Jennifer Gentle i stadig ström. Jag nöjer mig med den här. Inspelad i ett läskigt hus. Det hörs. Jag blir rädd ibland. Granny's House måste vara bland det mest skrämmande som spelats in: endast slagverk, ordlös sång och preparerat piano. Spela den riktigt högt och jag lovar att alla råttor lämnar stan i ett nafs!
Jag blir glad också. Vad annat kan man bli av dessa twistade mazurkor, menuetter, schottisar och rondos parade med primitiv rock'n'roll? Sub Pop säger att skivan "pulses with a nocturnal, feverish, hallucinatory emotional atmosphere". Där vill jag vara. Låt oss lite slarvigt kalla genren Psykedelisk Pop. Men det är farligt, jag får associationer till Left Banke, Cerebral Corps, Marmoset och Tintern Abbey och utslag över hela kroppen och undrar varför jag inte har med dem på min lista... Tidig Grateful Dead, Soft Machine, Kevin Ayers, Robert Wyatt, tidig Shamen, kom och hjälp!