Jag brukade vara en ganska så hård och tuff kille på åttiotalet.
Trasiga jeans, nitbälte, dödskallering, jeansjacka med KISS-rygga, folköl, långt hår och fjunmustasch. You name it – I had it (Bildbevis finns – men jag tror att jag lyckats
förstöra det mesta...)!
Precis som för Frans så var ”Creatures of the Night” (1982) mitt första egenhändigt inhandlade album (Nej det var inte alls Duran Durans ”Rio”! Sluta ljug! Mamma köpte
den åt mig! Jag ville inte alls ha den egentligen! Faktiskt!!).
Jag kommer fortfarande ihåg den enorma impact ”I Love it Loud”-videon hade på mig när den gick på SVTs ”NightFlight” (pre-Bagen). Jösses vad tufft det var!!
Creatures-turnén nådde aldrig Sverige. Jag var för liten för att gå på Lick it Up- eller Animalize-turnéerna. Det skulle dröja ända till 1988 (på Crazy Nights-turnén) tills jag fick se KISS live. Då var jag nog ensam kvar bland mina polare att fortfarande digga KISS (och det var svårt efter Crazy Crazy Nights-skivan – uuärk vad den sög!). Alla andra i gänget hade gått vidare till Metallica, Anthrax, Nuclear Assault el.dyl. mangel-i-mangel...
Men visst, konserten var kul. Alla hitsen man ville höra kördes – Detroit Rock City, Heaven´s on Fire, God of Thunder, Lick it Up, I Love it Loud, Rock ´n´ Roll all Nite, Shout it Out Loud, Love Gun mfl mfl. Men det kändes ju så nervattnat. Ingen Ace. Ingen Peter. Inget smink!
Det skulle dröja ända till sommaren 1997 innan jag fick uppleva KISS så som de borde upplevas. Orginalsättningen Gene, Paul, Ace & Peter, fullt uppklädda och sminkade. Inte en låt från post-Love Gun-eran (77-). Jag var där, 25 år gammal, sminkad som Gene, en aning berusad och fullkomligt överlycklig. Till och med det regnväder som låg över Stockholms Stadion och blötte ner oss under Hellacopters set försvann och ersattes av strålande väder sekunden Åskguden Gene Simmons satte sin drakbeklädda demonfot på scenen!
Det brukar argumenteras att Led Zeppelin och Black Sabbath skapade fundamenten till den hårdrock som skrämmer pensionärer till denna dag.
Må så vara, men det var banne mig KISS som gjorde den underhållande!
Trasiga jeans, nitbälte, dödskallering, jeansjacka med KISS-rygga, folköl, långt hår och fjunmustasch. You name it – I had it (Bildbevis finns – men jag tror att jag lyckats
förstöra det mesta...)!
Precis som för Frans så var ”Creatures of the Night” (1982) mitt första egenhändigt inhandlade album (Nej det var inte alls Duran Durans ”Rio”! Sluta ljug! Mamma köpte
den åt mig! Jag ville inte alls ha den egentligen! Faktiskt!!).
Jag kommer fortfarande ihåg den enorma impact ”I Love it Loud”-videon hade på mig när den gick på SVTs ”NightFlight” (pre-Bagen). Jösses vad tufft det var!!
Creatures-turnén nådde aldrig Sverige. Jag var för liten för att gå på Lick it Up- eller Animalize-turnéerna. Det skulle dröja ända till 1988 (på Crazy Nights-turnén) tills jag fick se KISS live. Då var jag nog ensam kvar bland mina polare att fortfarande digga KISS (och det var svårt efter Crazy Crazy Nights-skivan – uuärk vad den sög!). Alla andra i gänget hade gått vidare till Metallica, Anthrax, Nuclear Assault el.dyl. mangel-i-mangel...
Men visst, konserten var kul. Alla hitsen man ville höra kördes – Detroit Rock City, Heaven´s on Fire, God of Thunder, Lick it Up, I Love it Loud, Rock ´n´ Roll all Nite, Shout it Out Loud, Love Gun mfl mfl. Men det kändes ju så nervattnat. Ingen Ace. Ingen Peter. Inget smink!
Det skulle dröja ända till sommaren 1997 innan jag fick uppleva KISS så som de borde upplevas. Orginalsättningen Gene, Paul, Ace & Peter, fullt uppklädda och sminkade. Inte en låt från post-Love Gun-eran (77-). Jag var där, 25 år gammal, sminkad som Gene, en aning berusad och fullkomligt överlycklig. Till och med det regnväder som låg över Stockholms Stadion och blötte ner oss under Hellacopters set försvann och ersattes av strålande väder sekunden Åskguden Gene Simmons satte sin drakbeklädda demonfot på scenen!
Det brukar argumenteras att Led Zeppelin och Black Sabbath skapade fundamenten till den hårdrock som skrämmer pensionärer till denna dag.
Må så vara, men det var banne mig KISS som gjorde den underhållande!
You wanted the best and You got the best!
4 kommentarer:
Vad var det för fel på Duran Duran?
Underbar text Johan. Det är för övrigt ett fantastiskt album. Om man ser Kiss för de seriefigurer de försökte skapa, och inte de praktarslen de verkar vara bakom sminket, då är det faktiskt ett grymt band. Black Diamond, Goin' Blind, Deuce, Love Gun och nästan allt på Destroyer. Magnifikt.
Sitter just nu och tittar på en repris av lilla melodifestivalen, dricker kaffe och äter torra kanelbullar. Tänker tillbaka på en tid som flytt.
KISS 74-77 har långt mer gemensamt med Stones & Bowie än Sabbath & Zeppelin.
Let me go rock´n´roll!
Håller med, betydligt mer glam och disco än tung metal.
Håller med, Duran Duran är inget att stoltsera med.
Håller med, suverän text!
Skicka en kommentar