tisdag 20 mars 2007

#43 Extreme ”Three Sides to Every Story” [1992]


Den sorgligt förbisedda uppföljaren till succéalbumet "Pornograffitti" är en temaplatta i tre delar med det absoluta ärleksbudskapet som röd tråd. Vad som egentligen hade kunnat sammanfattas med strofen ”det är sannerligen en orättvis värld vi lever i” tar snirklande (om)vägar via ämnen som rasism, religion och krigshetsande regeringar (duh, I wonder which one…).

De tre delarna bestående av ”Yours”, ”Mine” och ”The Truth” beskriver var och en sin sida av berättelsen, där den mest fascinerande är avslutande ”The Truth” - ett knappt 22 minuter långt överarbetat opus som osar hybris lång väg – pretentiöst in absurdum såklart, men som lyssnare kan jag ändå inte sluta förundras över hur någon bara orkar att genomföra dylika projekt. Så, är du en hopplös romantiker och sentimental dåre med faiblesse för virtuositet så återstår endast en sak att göra… kapitulera.

6 kommentarer:

Frans sa...

konceptplattor - vi älskar koncetplattor. men gud vad ful den är. mitt randomiserade minne hade placerat in det här i samma kategori som mr big... vet inte vad det kommer ifrån. en högoddsare.

Andy A. sa...

Tja, parallellen till Mr Big är nog inte så konstig med tanke på de båda bandens vardera monsterhits - "To be with you" och "More than words" skulle jag definitivt placera i samma fack - dock känner jag inte till Mr Bigs låtkatalog utöver just nämnda hit.

Anyow, "Three sides..." ligger mig varmt om hjärtat, men så är jag ju också väldigt svag för Nuno Bettencourts musikalitet - smakfull gitarronani -motsägelsefullt, jag vet...

Johan Z sa...

Den finns i min skivsamling också men jag har sinnesnärvaro nog att aldrig yppa detta för någon nuförtiden.... Satan!

Andreas Könberg sa...

Det är det som är bra med att ha Andy med. Jag visste att denna skiva skulle komma upp här.

Kom ihåg att jag fick en lektion om dess förträfflighet tidigt i min relation med Andy, jag kommer även ihåg att så fort han började prata om den så gick jag mentalt och hämtade jackan och gjorde mina ursäkter, men i verkligheten förde jag nog över samtalet på nåt annat, som Doug Marschs plektrum typ.

Andy A. sa...

Det stavas faktiskt Martsch

Andreas Sjögren sa...

Nej Snoup Douggy Dog.